Ursäkta den långa frånvaron. Jag har tyvärr blivit en aning för bekväm och tillbakalutad av att vara hemma. Jag gör inte så mycket när jag är hemma förutom att äta julgodis och ligga i soffan. Jag har blivit förslappad helt enkelt. 

 

Idag är det i alla fall sista dagen på det här året. Vi ska fira det med trerätters hos Pyttan, så som vi gjorde förra året också. Jag ser verkligen fram emot det! Att kunna stå och laga mat i ett fantastiskt kök utan värdfamilj eller föräldrar som kommer hem innom en viss tid är verkligen efterlängtat. Ha det lite som på den gamla goda tiden. 

 

Dagens meny är

 

Förrätt på stående fot i form av: tunnbrödsrullar med lax, baconlindade dadlar och honungsmelon

 

Varmrätt: Potatisgratäng, parmalindad kyckling med färskost och ruccolasallad

 

Efterrätt: Chokladfondant med vaniljglass

 

Förstår ni då att jag ser fram emot kvällen. Efter den häliga middagen ska vi förhoppningsvis slå ihop två fester och träffa lite annat folk. Så ska vi skrika in det nya året och minnas det gamla.

 

Hoppas ert nyår blir precis som ni vill ha det. KRAM

Nu är första hela dagen i Sverige till ända. Den har bestått av en morgon med ett tyst hus. Jag satt ensam i soffan och såg på julkalendern medan lätta snöflingor föll utanför förnstret. Jag åt frukost, länge. Bryggde kaffe för första gången på fyra månader och det smakade himmelskt. Maggan kom förbi och kramade mig vilket gjorde mig rysligt glad!

 

Det har varit julmys hos Frida med Pyttan, Elin, Emma och Elin. Oscar skulle kommit men tvingades jobba över, visade det sig efterråt, så han infann sig aldrig vilket var riktigt synd. Jag saknar honom. Vi åt i alla fall lusekatter, pepparkakor och brända mandlar som jag vevade ihop innan jag åkte. Några veckor innan vi åkte hem gjorde jag och Pyttan ett julmusil-quiz som vi utsatte de andra för. Frida vann och fick Äran. Till slut blev det julklappslek och jag öppnade till slut paketet som Pyttan köpt. Det var en Sudoku-bok! Hon fick öppna det jag köpt vilket var en liten vinflaska.

 

Jag och pappa var på Maxi för tredje gången sedan jag kommit hem. Vi träffade Siv och jag fick ännu en härlig, lång kram. Det är läskigt att vara hemma och känna igen nästan var tjugonde person man ser. Jag vil nästan bara gå och gömma mig. Jag tycker dessutom att det nästan är lite fult att höra svenska överallt. Det är lixom en skön grej med England, att inte höra Svenska förrutom när man pratade med en person, som då var svensk. Det var behagligare på något sätt. Dessutom säger jag "Oh sorry" hela tiden och tränger lite mer än vanligt. I England är man lite isolerad från andra människor just eftersom man kan ett språk som inte de kan. Därför kan man på något vis trängas mer och passera utan att "synas". Det känns så i alla fall. Som om det är lite mer okej att vara stressad, otålig och lite otrevlig. Jag vet inte riktigt...

 

Vi har ätit kycklingpaj med curry från igår. Det var pappa som lagade den och jag slapp tänka på mat över huvud taget. Det var skönt och jag ät glad att jag faktiskt kunde lämna det helt i hans händer utan att känna att jag var tvungen att kolla till honom eller lägga mig i. Jag sa i och för sig åt honom att det kanske var läge att börja klä pajformen med deg... det skulle ju ta lite tid för pajen i ugnen också...

 

Allt med resan gick bra. Jag visste ju egentligen det och efter sista kvällen med familjen (som var så himla fin) var jag nästan bara förväntansfull inför att flyga. Kate insisterade på att betala en taxiresa till flygplatsen så jag slapp gå upp kl 05:00 för att ta buss och tunnelbana. Den lyxen och säkerheten gjorde nog att all oro föll bort. Tack Kate! 

 

Efter in-chekning och säkerhetskontroll satt jag i min bekväma ensamhet och åt pretfrukost, kollade på folk, löste korsord och lyssnade på Christer i P3. Inte en tillstymelse till stress. Tack och lov!

 

Imorgon ska det packas in fler julklappar, Clara ska komma hit på en kaffe och jag ska baka bröd. Dan före dopparedan!

Idag är sista dagen. Jag har lagat min sista måltid här i London för detta året. Jag kommer slippa laga någon middag (lyx!) för Kate erbjöd sig att laga något till oss allihop. Föreslog att vi kunde äta tillsammans och mysa lite sista kvällen. Så himla fint!

 

Ska snart iväg på sista Kath lektionen. Så skönt att det är över för ett tag nu. Emma är tjurig dock så det kanske blir en av de jobigare gångerna, men jaja! Jag flyger hem till Sverige imorgon så det löser sig!!!!!

 

Har spenderat dagen med att köpa "gelémascara", julgransljus och hyrt film med rebecca på High roaden. Vi lagade god middag med lax i folie och potatismos som vi åt framför tv:n medan vi såg på filmen. Ensam hemma 3. 

 

Vill bara säga GAAAAAAAAAAAH! så hörs vi sen. Kram

Jag han med julkalendern, raka benen och flytta runt lite på sakerna i väskan. Jag har packat i stort sett allt men väntar nu bara på att lägga ner de sista småsakerna. Rebecca kom hem och vi åkte till Frida och pojkarna. Vi gjorde Tortilla-pizza som blev uppskattad. Barnen lekte lite efter maten och hamnade till slut i soffan i en halvtimme innan jag och Rebecca behövde gå till bussen.

 

Det kom två E3-bussar var av den första var proppfull. Vi gick därför på den andra men fick höra att den bara skulle gå halva vägen. Vi suckade och klev av för att ta den proppade bussen mn ser den stänga dörrarna oc köra iväg. BAJS! tänker vi. Nästa buss ska komma om tiom minuter men vi måste hämta Emma om en kvart. GAH! Vi satsar på att hinna ikapp bussen på High Roaden så vi börjar springa fram längs med bakgatan. Jag är övertygad om att vi kommer missa den. Se den köra förbi oss på den stora vägen och lämna oss utmattade. När vi till slut skyndar ut på "The main road" ser vi bussarna några hundra meter bakom oss. Vi börjar springa igen och när vi närmar oss busshållplatsen passera första E3:an och kör in till kanten. Vi lyckades! Utmattade och med dundrande hjärtan kliver vi på och dimper ner i sätena. Vi kan inte säga något men gör en low High-Five.

 

Turen håller i sig. Emma följer med kompisen Eva hem och ett problem är ur värden (behöver underhålla en person mindre för resten av kvällen). Jag och Rebecca börjar traska hemmår när någon ropar mitt namn. Vi vänder oss om och ser hur Edda (Eva's mamma) vinkar oss till sig. Hon frågar om Rebecca också är ledig och om hon i så fall vill komma och leka med Alex (Eva's storasyster). Japp det vill hon och vipps! Jag är ledig i nästan tre timmar plus att jag slipper laga middag åt dem! Ibland ler livet mot en. Japp. Livet och lyckan för en Au pair.

Nedräkningen fortsätter. Jag är redan så nervös att jag har svårt att sova på nätterna. Det har varit så hela veckan. 

 

Jag har äntligen lite ledigt då huset är tomt medan Rebecca tar med sin kompis till Clapham Junktion för att möta hennes mamma och lämna av henne där. Så himla skönt att jag kan låta dem åka dit själva. Rebecca åker precis samma tåg varje dag till skolan så det lär inte bli några problem. 

 

När hon kommer tillbaka ska vi åter igen bege oss till "The Erikssons" och ha lunch-date. Man gör ju allt man kan för att försöka underhålla barnen på något sätt och få dagen att gå lite fortare. Då har vi förmiddagen avklarad och eftermiddagen består av att hämta Emma, få båda barnen att duscha, göra köttfärssås och förhoppningsvis klä julgranen! 

 

Min uppgift för dagen (den tiden jag nu har medan jag är ensam) är att:

1. Se julkalendern

2. Öppna min resväska och börja packa

3. Kånka upp damsugaren och städa mitt rum

4. Tvätta fler tvättar

5. Skriva julkort till familjen

 

Jag lär inte hinna med allt det här just nu men vi kan ju hoppas. 

Jag har en vldigt sen lunchpaus. Hemgjord tonfiskmacka och kaffe vid köksbordet. Rebecca har en kompis på besök som ska sova över tills imorgon. Emma är precis hämtad från skolan och de sitter nu allihop i Rebeccas rum och gör makeovers på varandra. 

 

Ikväll har Emma en julkonsert på skolan och jag vill så himla gärna gå! Det enda problemet är bara att jag kommer få rusa hem för att göra mat åt dem och det kommer antagligen bli väldigt sent. Jag funderar därför på att strunta i att gå och istället stanna hemma för att förbereda. Men jag vill ju så gärna gå! Jag vill känna julstämningen pumpa i blodet på mig. Kanske bli lite stolt också...

 

Jag har insett att jag verkligen tycker om Emma. Hon kramar min hand när vi åker taxi, går från skolan eller åker på våra sparkcyklar. Hon berättar saker för mig och lag lyssnar, mer än någon annan. Jag frågar henne om råd och hon ger mig dem. Jag får höra hennes hemligheter. Jag vet vem hon är kär i. Vem som är kär i henne. På något viss är det henne jag trivs med bäst av alla i den här familjen. Antagligen för att jag spenderar mest tid med henne också. Ändå, det är udda. Men fint. 

Vi började helgen med en fredagsmiddag hos Emmie. Hon hade huset för sig själv så si var ett gäng som samlades runt hennes bord och år mumsig mat. Det blev världens godaste sallad. Stekt broccoli och zuccini, rödlök, bladspenat, granatäpple, gröna linser, bilgur, fetaost, avokado och rostade valnötter och pumpakärnor. Så gudomligt god! Till det åt vi stekt lax och äppeltzatziki. En festmåltid man sent kommer glömma. Efter maten dansade vi villt och känslosamt till Titanic-låten vilket sedan gick över i afrikanska ryttmer med trummor och allt. Kvällen avslutades med Disneymedly var av vi blev så utmattade att vi kollapsade i soffan och Emmie skjutsade oss mot sängarna. 

Nästa dag år jag, Emmie, Linnea och Cicci grötfrukost medan vi kollade på julkalendern. De två sista flickorna gick åt varsitt håll medan jag och Emmie begav oss mot Borough market vid London Bridge. Det visade sig vara en hel marknat tillägnad mat i alla dess former! Vi måste ha provat misnt femtio olika olivoljor. Vi provsmakade oss fram genom marknaden i kanske två timmar. Det var bröd, brownies, korv, ostar, syltar, chutneys, röror och soppor. Man fick inte nog! Jag kan inte förstå hur jag har missat detta under all min tid här i London. 

 

Jag och Emmie drog oss sedan, mätta av alla smakprover, till centrum för att leta julklappar. Vi hamnade till slut i Covent garden där jag skulle möta Pyttan och Frida för en mysig middag ute. Det var lite veligt med att hitta ett ställa att gå till då det antingen var fullt, luktade ättika eller inte passade. Till slut meddelade ändå Frida, glad som bara den, att de satt sig i ett båd på Byron i Tottenham. Emmie följde mig en bit och vi sa sedan hejdå. Jag halkade sedan ner i soffan bredvid Frida där hon och Pyttan satt med varsitt vinglas, redo. Servitören hällde upp till mig också och vi skålade. Maten var dödligt god, som alltid. Vi pratade om att vi snart skulle hem, att vi varit här så länge och att saker bara är galna ibland. Det var riktigt mysigt.

Idag, om några timmar och efter en hel del att göra, börjar min sista helg här i London för det här året. Det är både sorgligt och åerhört efterlängtat. Innan jag blir ledig ska jag dock hinna med en hel del som sagt. Rebecca är redan hemma för hon slutade skolan idag. Vi ska snart gå och hämta Emma från skolan. Sen ska vi baka Cheesecake för Kate fyller år idag och det ska bli hennes födelsedagstårta. Hon och Nick sitter antagligen på flyget till Amsterdam nu och kommer tillbaka på söndag eftermiddag. Då ska det komma främmat hit och det ska bli "tea" så kakan skall bjudas på. 

 

Efter cheesecake-baket ska vi se till att väskorna är packade och hoppa in i taxin som plockar upp oss vid 5pm. Den tar oss till barnens kusiner. De ska tack och lov spendera helgen där och inte hemma med mig. Vet inte om jag hade fixat det. Där ska jag vänta tills kusinernas föräldrar (Kates bror eller svägerska) kommer hem och avlöser mig. Efter det ska jag ta tub eller overground till Emmie där det ska bli fredagsmys. Hon är ensam hemma och vi är ett gäng som ska laga mat, dricka vin och ha det allmänt mysigt där. Så kommer min helg att börja.

 

Imorgon, lördag, ska jag troligtvis njuta det sista av Emmie eftersom hon inte kommer tillbaka hit efter jul som vi andra. Hon ska sluta. Det är sorgligt som fasen eftersom hon är så himla fin. På kvällen ska jag där emot ut med bästaste Pyttan och Frida. Jag och Frida ska vå ta med Pyttan till vårt Zizzi och ha en härlig sista middag ute tillsammans innan vi åker hem för julen. Det ser jag verkligen fram emot!

Hej. Jag sitter barnvakt. Leter cheesecake-recept bredvid Emma i soffan. Rebecca unnar sig ett härligt bad. Imorgon fyller Kate år. Jag har förberett med en blomma och en chokladkaka åt henne. Hoppas hon blir glad. Jag och Emma önskar er en trevlig kväll. Kram

Hej och glad Lucia på er. Jag ligger i min säng och har det obligatoriska morgonmyset med frukost och Mysteriet på Greveholm. Idag blev det blåbärsyoghurt med havregryn, hasselnötter och apelsin. Till det, lite lönndörrar, vandrande skelett och luciatåg. Kan det bli bättre?

 

Igår kväll kunde jag inte somna av den töntiga orsaken att jag oroade mig för när jag skulle hinna köpa mina julklappar. Den sista veckan jag är här kommer den äldsta dottern, Rebecca, vara ledig vilket innebär att jag inte kommer kunna ta mig några längre sträckor om ens några. Därför var jag tvungen att plocka upp mobilen, kolla in min kalender, bli chockad över hur lite tid det är kvar, tala tyst för mig själv medan jag försökte placera ut de olika julklappsköpen på dagarna jag har kvar och intala mig själv att det kommer lösa sig. 

 

Ni ska se min julklappshörna. Den är nästan lite mäktig. När jag ser den skämms jag och är stolt på samma gång. Jag är nöjd med allt jag köpt och jag har inte kastat bort riktigt alla mina pengar på det. Ändå får mängden mig att vilja gömma mig under händerna och be om ursäkt. Min nästa tanke är; hur ska jag få med mig allt det här hem!? Förhoppningsvis löser det sig.

 

När jag lämnade Emma på skolan idag och var på väg hem igen med två sparkcyklar i händerna, blev jag kallad "lady" av en mamma. "Yes dear, I was just hurrying through so that lady could pass". Alltså Lady med benämningen vuxen kvinna. HAHAH. Jag tyckte att det lät otroligt fel och skrattade lite åt det tillsammans med mig själv och alla som hörde mig mummla. 

 

Jag ska nog till Frida nu. Hon är hemma och tar hand om Anton som är sjuk. Jag ska försöka lyfta hennes dag lite.

Det här blir lite i fel ordning men ni får finna er i det. Tidigt förra fredagen åkte jag länge och långt till det vackra cafét Vintage Emporium där jag åt brunch med Emmie och Linnea. Här har ni ite bilder från det.

 

 

 

Nu börjar den här boggen sitt liv. Den ska ta över efter en annan som har blivit för full. Den innehåller för mycket bilder och minnen. Inget kan tas ifrån den för att göra plats för nytt. Det måste sparas. Så därför har min otroligt snälla, kunniga och fina vän Pyttan gjort den här bloggen åt mig. Den är unik. Är det inte fantastiskt!?

 

Snart skall den gmla bloggen upphöra och denna ta vid. Jag är riktigt spänd! Jag önskar mig själv lycka till.