Jag har en vldigt sen lunchpaus. Hemgjord tonfiskmacka och kaffe vid köksbordet. Rebecca har en kompis på besök som ska sova över tills imorgon. Emma är precis hämtad från skolan och de sitter nu allihop i Rebeccas rum och gör makeovers på varandra. 

 

Ikväll har Emma en julkonsert på skolan och jag vill så himla gärna gå! Det enda problemet är bara att jag kommer få rusa hem för att göra mat åt dem och det kommer antagligen bli väldigt sent. Jag funderar därför på att strunta i att gå och istället stanna hemma för att förbereda. Men jag vill ju så gärna gå! Jag vill känna julstämningen pumpa i blodet på mig. Kanske bli lite stolt också...

 

Jag har insett att jag verkligen tycker om Emma. Hon kramar min hand när vi åker taxi, går från skolan eller åker på våra sparkcyklar. Hon berättar saker för mig och lag lyssnar, mer än någon annan. Jag frågar henne om råd och hon ger mig dem. Jag får höra hennes hemligheter. Jag vet vem hon är kär i. Vem som är kär i henne. På något viss är det henne jag trivs med bäst av alla i den här familjen. Antagligen för att jag spenderar mest tid med henne också. Ändå, det är udda. Men fint.