Oj. Jag vet inte riktigt var jag ska börja, hur mycket man ska berätta, vad ni vill veta. 

 

Vi träffades av en komplett slump för två månader sedan. Jag, Alice och Pyttan skulle gå till Andra Lång för att möta upp Alices kompisar på Kings head. I båset satt inte bara Alices kompisar utan även Johan med sina två vänner Roffe och Matilda. Det första jag såg var den här killen, hans vackra profil, hans lätt skäggiga käke och de där smilgroparna. 

 

Vi började prata med en gång om hans backpacker-resa, om mat och allt. Sen försvann han och kom tillbaka och då hade någon annan satt sig på hans plats. När resten av gruppen gick ut för att röka hamnade vi mitt emot varandra igen. Vi pratade non-stop tills Alice och Pyttan kom tillbaka och berättade att de tänkte gå hem. Jag ställde genast in mig på att gå hem men Alice insisterade på att jag skulle stanna. Johan, som bor i Lerum, sa att jag kunde ta samma tåg som honom så att jag skulle slippa åka hem själv, så jag stannade.

 

Så kvällen fortsatte och vid tre traskade vi mot tåget. Aldrig har resan från Göteborg till Lerum gått så fort. Vi hann inte ens säge hejdå men jag sa vad hela mitt namn var och bad honom lägga till mig på facebook. En minut senare plingade min telefon. 

 

Sen den vanliga historien. Konstant utbyte av sms. Vi pratade varje dag och lärde känna varandra. Jag var så imponerad av hur han kunde få mig att skratta. Så en dag bestämde vi att vi skulle träffas. Han skulle hämta mig efter jobbet och vi skulle ta en fika. Fy va nervös jag var. Vad ska jag ha på mig? Vilket fik ska vi gå till? Hur hälsar man? Ska man kramas eller inte? Tack och lov löste Johan just det problemet. Han körde fram i sin skrotbil och när jag öppnade dörren och satte mig sken han som en sol, sträckte sig över växelspaken och gav mig en varm kram. 

 

Det är precis så han är. Han är frammåt, säker och sjukt social. Han har tagit alla stegen, lagt ut mattan för mig att bara promenera fram på. Jag känner mig otroligt trygg i hans närvaro på alla sätt. Jag kan vara mig själv, jag vet att han är sig själv, jag vet att han är ärlig och han kan bära mig om det behövs. Bokstavligt talat. 

 

Det galna, som jag fortfarande behöver påminna mig själv om och hela tiden försöka förstå, är att han är lika förälskad i mig som jag är i honom. Jag har under en lång tid nu, tänkt att jag är så oförskämt lycklig. Det är för bra för att vara sant. Men han är sann. 

 

Och idag är det en månad sedan vi blev tillsammans. Det var han som påpekade det. 

 

(Hoppas detta lugnar ner en lite. Jag har ingen bild dock men han finns med på Pyttans blogg)

Ja först och främst är det dåliga bilder från mobilen och sen är de även försenade. För att toppa det hela är det till och med ganska ointressant men nu får ni dem ändå.

 

Mina vardagar består av att jag åker till jobbet, kliver in i bageriet, säger "Hej Bagarn" och går upp för att byta om. Sen blir det till att digga musik medan jag plockar fram och förbereder. Det blir till att trängas med bunkar och degar och plåtar och en Lasse som snog mina skalade ägg. Vid halv nio anländer Maria och då är det dags att börja breda mackor till BW (Before Work). När mackorna är klara och kaffet runnit ner samlas vi alla vid "personalbordet" och äter frukost. En relativt ny grej är att någon läser en saga. Där sitter vi sedan och myser tills en kund kommer eller så länge vi kan med. En fantastisk start på dagen.

Jag har satt tänderna i min nästa inlämning för distanskursen jag läser. Denna gången handlar det om medias och maktens koppling till problemet. Frågan är varför det fortfarande finns folk som inte tror på klimatförändringar och dess konsekvenser. En fråga som jag faktiskt ställer mig ständigt när jag ibland diskutterar saken med pappa. Hur i *##* kan folk vara trångsynta nog att förneka eller välja att inte se isen som smälter, temperatiren som stiger eller populationen som ökar oroväckande snabbt? 

 

Jag och pappa har nu bollat lite tankar om miljön och människor och det hela slutade med en A4 av olika tankar som jag sedan kan spinna vidare på. Det är ett bland de bästa sätten att komma vidare i tankarna. Nu isåg jag också att jag kunde fråga er här ifall ni har några tankar om det hela. 

 

Vad tror ni om klimatförändringarna?

Vad har media med det hela att göra?

Vad har det för koppling till maktintressen i vår värld?

 

Eftersom jag själv är tveklöst övertygad, behöver jag höra andras åsikter och där med kanske kunna få en förklaring till varför folk tveker i frågan. Även om ni säkert inte är motståndare till hela grejen med att förändringar sker och att det är människan som är orsaken. Det är ändå bra att få se fler vinklar och höra fler åsikter. Det vore himla hyvens :)

 

Tack!

Jag sa precis detta efter att ha bestämt mig för att inte laga blomkålsgrytan utan slänga ihop en enkel sallad istället och därmen hade lite tid över:

"Jag tror nog att jag ska skriva ett blogginlägg..."

Var av pappa svarar från vardagsrummet"

"Va?! och chocka alla?!"

 

SURPRICE!!!!!

 

Jag lever och mår bra. Vädligt, väldigt, VÄLDIGT bra. Jag vet inte om jag kommer berätta hela anledningen till det riktigt än eller om det får vänta lite. Antagligen blir det så.

 

Hur som. Jag jobbar på på Nolbygård. Jag är kallad en klippa, ett kap och min favorit; "äggis" (då jag gör äggröra på lördagsmornarna). Jag fortsätter med mina små misstag så som att grädda kakorna i den för varma ugnen, inte blanda smöret med sockret innan resten åker i bunken och göra kakorka för stora. Å andra sidan gör jag framsteg. Jag har ansvaret för chokladbröden i ugene, jag blandar kakdegarna från scratch och bageriet doftar himmelskt från mina generöst stora bondkakor. 

 

För tillfället har cafét öppet ända till 22:00 eftersom vi deltar lite i Ljus i Alingsås. Lasse har ljussatt köksträdgården där en saga av H.C Andersen utspelar sig. Det är röda skor, Karen, rökmaskin och spännande musik. Riktigt grymt faktiskt. Jag tycker själv att det är mycket bättre än allt det andra som visas på ljusvandringen i år. Han har också hängt ut lampor i trädgården för att efterlikna ett vardagsrum. Supermysigt!

 

Tyvärr har vi inte haft så hemskt mycket besökare på kvällen. Det blir kanske så att de flesta håller sig i stan. Det blir ju lite långt att gå till Nolbygård. Så alla som vill är SÅÅÅÅ välkomna. Vi behöver och vill ha dit er! Just nu jobbar jag inte kvällar men nästa vecka blir det troligtvis kvällspassen som gäller för mig. Kom och håll mig sällskap! :)

 

I helgen klippte Pyttan håret på mig också så nu nuddar det inte ens axlarna. Det var inte menat att bli riktigt så kort men det gjorde mig inte så mycket. Nog att det var väldigt ovant i börjar. Jag vankade på gränsen till att få lite ångest men det la sig väldigt snabbt och nu tycker jag verkligen om det. Det är som att de mig själv som när jag var liten, samtidigt som det skulle kunna vara jag om ungefär fem, tio år. En väldigt knepig blandning. 

 

Nu blev jag panikhungrig så nu ska jag göra sallad. Min favorit. Päron, ruccola, chevré, rostade hasselnötter, honung och vitlöksbröd. Rent himelskt!