21-årsdagen
Dagen innan min födelsedag hade det slagit mig; Jag har ingen anining om vad jag ska göra imorgon!? Vem ska jag vara med? Vad ska jag göra på kvällen? Ska jag hinna träffa alla jag vill träffa? Vilka kan träffa mig....? Det var dock onödig orolighet, som vanligt. Jag slapp vara ensam en sekund, typ.
Jag vaknade i ett tomt och stilla hus med dagen till ära låg det en present på köksbordet. Pappa hade tagit upp en bulle från Nolbygård och satt en ljus i det, pyntat med serpentiner och blåst upp en rosa ballong. "Inte riktigt en tårta man nära nog". Så jag åt frukost med bulle till efterrätt. 
Efter tog jag årets första cykeltur ner till tåget. Vägarna hade sopats rena från grus och det var som att våren hade blåst fram över vägen. Jag åkte jag till göteborg för att där äta lunch med Frida. Vi hamnade på WayCup vid Domkyrkan. Jag åt soppa i glaskruka och till efterrätt bjöd hon min på dagens andra bulle. Vi pratade länge och väl. Bästa lunchen på evigheter!
Så stötte jag även på Johans syster Hanna. Hon kom in på fiket för att träffa sina kompisar och jag överraskade henne. Hon kramade mig hårt och mitt hjärta bultade. Jag hade verkligen saknat henne! Det slog mig att, om mitt hjärta bultar så nu, hur blir det på måndag när jag ska få krama Johan för första gånger på evigheter....
Sen mötte Pyttan oss och Frida lämnade över mig i hennes förvar. Jag hade räknat med att behöva vara ensam ett par timmar och hade tagit med mig böcker att läsa och skriva i men jag behövde inte använda de en endaste sekund. Jag och Pyttan gick till Emmaus och satte oss sen på ett fik i Haga för att vila fötterna. Där fick jag en present av henne. Denna teckning som hon gjort, föreställande mig. En lite sagolik variant, som om jag vore en karaktär i någon film eller så. SÅ OTROLIGT FIN! Hon har gjort en liknande innan men inte lika stor som denna. Så fort fom möjligt skall den ramas in och hänga på min vägg. 
Senare gick vi till Kings Head och drack öl. Flera personer gjorde oss sällskap. Först kom Billie, sen Alice och sen Hannes. Vi drack och skrattade och försökte minnas sånger från vår barndom. Senare kom Sandra och Cissi. De hade med sig gula tulpaner till mig! Jag och Sandra hade världens härligaste skrattattack, Cissi och jag bestämde att hon skulle komma till mitt jobb och vi tre plus Hannes smidde planer om nästa stora hitt i Göteborg; baran Oåst. (Alltså ost fast uttalat med samma dialekt som Mia Skäringers Gullan har).
Sen gick Sandra och Cissi. Jag sprang till Järntorget för att försöka hinna med min stista spårvag som skulle ta mig till mitt sista tåg för kvällen men jag missade den. Så jag gick tillbaka till Alice, Pyttan och Hannes och tog en till öl. Det bestämdes att vi skulle gå till lägenheten, äta popcorn och göra chokladbollar så då gjorde vi det. Innan det tog vi ett stop på 7-eleven och alice bjöd oss på världens kortaste och mest onödiga taxiresa någonsin. Upp för berget. Det tog 2 minuter och kostade 60 kr.
Vi satt vid köksbordet och vräkte i oss medan vi lyssnade på Nationalteatern, Led Zeppelin och Håkan. När klockan närmade sig halv fem sa vi att det var dags att gå och lägga sig. Då kom jag på att mitt tåg snart skulle börja gå igen. Första tåget på dagen. Så jag tog snabbt på mig skorna, kramade mina fina vänner och ilade ner för berget. Göteborg var mörkt, tyst och stilla. Inte en människa syntes till (förutom på spårvagnsplatsen). Allt som hördes var en vårfågel som sjöng över taken. Tidigt, tidigt på morgonen av slutet på min födelsedag.
TACK allesammans för att ni förevigade min födelsedag. Jag älskar er!
Kommentarer
Trackback
