Kort hår.

I tisdags rök säkert tjugio centimeter av mitt hår. Klipp, klipp, klipp och så låg det på mattan i Olli's vardagsrum. Olli är min familjs och Fridas familjs "privata" frissör. Han ser ut som en nedgången rockstjärna. Tunn, skäggig och med seniga armar. Han hade bott i lägenheten i ungefär två månader (tror jag det var) och hade inte riktigt hunnit göra det så hemtrevligt. Dock hade alla gitarrerna fått varsin plats på väggen, såklart. Man får ju prioritera. 
 
Jag åkte dit med Clara som också ville klippa sig. Hon blev inte av med så mycket, endast fem centimeter, men det blev jättefint! Olli tog bort spegeln medan han klippte oss. Han ansåg att det var bättre att se själva slutresultatet och inte hela processen. När jag till slut fick ställa mig upp och se mig själv i spegeln var det inte den chock som jag förväntat mig. Som Clara och Frida påpekade, har man redan sett mig i den längden jag nu har. Det är som att jag har på mig en osynlig halsduk som skymmer den långa håret, precis som innan. Bara det att jag inte kan ta av mig den nu.
 
Det är otroligt skönt att vara av med allt hår och jag är riktigt nöjd!

Kommentarer
Postat av: Elin

så fin är du

Svar: ÅH! men tack rara du!!! :D <3
Moa Ekman

2013-05-16 @ 11:56:44
URL: http://elinnisabella.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback