Igår eftermiddag/kväll lyfte den rare taxichauffören ut min väska ur bilen och så stod jag med min packning på Grove Park Terrace igen. Dränkt i regn. Fuktig luft och dova gator. Allt var så lugnt och stilla. Min kväll bestod sedan av att rensa kattlådan, slänga mögliga brödbitar, lufta köket, kolla igenom kylskåpet och plocka ur diskmaskinen. Jag lagade lite kvällsmat till mig själv och såg på How I met your mother hela kvällen tills jag kände mig redo att somna. 

 

Det var väldigt skönt att ha Pixie i huset. Hon yrde runt och förde oväsen så att jag inte skulle känna mig så ensam. Jag hade då i fem dagar varit omgiven av människor nästan dygnet runt. Att gå från det till ett helt hus för sig själv blev en stor förändring. Jag är ju en människa som trivs med att vara ensam men jag faller också in i ensam-varg-stadiet på tok för fort. Jag drar mig fort för att ta mig ut och göra saker. Jag blir en enslig liten soffpotatis som nöjer mig med tillvaron och mysbyxorna. Det är farligt och den senaste tiden har jag märkt hur mycket bättre jag fungerar om jag undviker att hamna där. 

 

Nu har jag varit ensam och instängd i det här huset sedan igår kväll. Anledningen till att jag inte gått ut är till stor del vädret. Det regnar med små mellanrum. Molntäcket gör att det känns som att klockan är halv fem och inte halv två. Jag planerar at ta mig ut. Ryggsäcken står till och med packad på golvet bredvid mig. Så bestämde jag mig när jag stod i hallen med ena skon på foten, för att laga lunch hemma, ta på mig mysbyxorna och göra nyttigheter istället. 

 

De två första sakerna på listan har jag strukit. Nu återstår det bara att göra nyttigheterna... 

 

Ikväll ska jag i alla fall få besök av Linnea som ska laga ratatouille med mig och dricka rödvin. Då slipper jag en till kväll ensam i huset. NU! vika tvätt. Och bilder från Västra Badarna som är en av de vackraste platserna på jorden.