Fredagen började med ganska sen frukost i vårt kök. Jag tyckte att vi skulle koka ägg, för det hade vi ju köpt. Jag hade också varit bestämd med att vi inte skulle bry oss om att köpa salt för det kunde vi sno på ett Pret eller något. Nu var det ju så att vi inte ens varit i närheten av något Pret på hela dagen så några små saltpaket hade vi ju inte. Detta slog mig när jag skulle skala mitt ägg och jag utbrast; men vi har ju inget salt! De andra såg på mig och sa; näh... Som om det ju varit förstått sedan länge. Skämmigt. Vi åt i alla fall äggen med lite salt skinka och salami, så det gick bra. (Jag kan ju trösta mig med att jag lyckades få dem perfekt kokta).

 

Vi kunde med att ha en långsam morgon för dagens första stopp skulle bli Borough Market, en matmarknad vid London Bridge. Det var först lite krångel med att hitta till själva marknaden då vi kom upp ur tunnelbanan på ett helt annat ställe än vad jag är van vid. Vi gick sedan runt och provsmakade, jag pekade, pratade och höll ordning på min lilla grupp. Mamma och Hanna kom bort hela tiden i myllret av människor. Jag och pappa köpte fin choklad, mamma köpte en passionfrukts-curd och jag köpte även en burk med pesto åt familjen som de tycker är god.

 

Jag älskar verkligen Borough Market. Om jag någon gång i framtiden bor i en egen lägenhet här i London, ska jag ha det som en tradition att en gång i månaden åka dit och köpa massa gott bröd, fina ostar, olivolja och kakor för att sedan åka hem och bjuda till mys-middag i mitt vardagsrum.

Det var tyvärr en ganska kall dag så vi ville värma oss och äta lunch. Därför skippade vi trippen till Waterloo och åkte in till Oxford Cirkus istället. Vi letade tröja och vantar till Maggan men hittade ingenting. Istället tog vi oss till Flatplanet där vi skulle äta lunch. Vi hade turen att komma efter lunch-rusningen så vi fick en toppenbra bord. Alla beställde och åt, nöjda med sina tunnbrödspizzor. Jag delade med pappa.

 

Efter en lagom lunch åkte vi tillbaka till Camden där vi drack lite kaffe, bytte om och gjorde oss lite fina för kvällen. Det skulle nämligen bära av till Westfield och Jamies Italian. Vi gick lite för långt för att till slut ta en buss som inte gck hela vägen men vi kom i alla fall fram till slut. Vi hann dessutom ta en tur in på Jamies affär när vi mellanlandade i Notting Hill.

 

På Jamies fick vi plats i ett av de turkosa båsen som jag och Frida alltid velat sitta i. Tyvärr var det precis vid toaletterna och vi fick inte gå igenom köket men det var helt okej. Vi åt oliver på is och tapenade som var supergod. De hurrade för mig och jag fick presenter; ett svart förkläde och en handduk från Skepshult av Maggan, Sacke och Oscar, en gammal skrivbok, inbunden i lin och med ett broderat sigll på av Siv där hon skrivit ett litet meddelande om att jag skulle få min present när jag kom hem till Sverige. Hanna sa även hon att de väntade med min present. Jag antar och väntade mig desstuom att det skulle bli så. Dock fick jag en fantastiskt fin present av mamma och pappa. Ett stort, tungt kors i guld, gjort av deras förlovningsringar. På korsets framsida var det ingraverat 1993, mitt födelseår. Fantastiskt!

 

Sedan åt vi pasta tills vi var proppmätta, drack lite kaffe och snodde med oss servetter. Kvällen slutade med bussfärd hem då Hanna och Maggan för första gången satt längst up, längst fram i en dubbeldäckare. Det är alltid lika kul att se folks reaktioner på den engelska trafiken och deras bussar. En fin, för tidig födelsdagsmiddag.