Vi fick beställa te, som stod beskrivet lika omsorgsfullt som vilket fint vin som hälst på en sida i menyn. Kannorna kom, servitrisen hällde upp och vi fick sedan vänta ett litet tag på vårt Afternoon tea. Alla beställde en egen uppsättning förutom jag och Hanna som planerade att dela. Till vår besvikelse fick vi det inte serverat på våningsfat utan istället på fyra enkal fat som trycktes ner på vårt lilla bord.

 

Vårt Tea bestod i alla fall av fyra eller fem olika sorters smörgåsar, en söt och helt underbar scone med clotted cream och sylt, en Chelsea bun som var en slags bulle med en söt russin och sirapsfyllning, en slags cheesecake, ett litet glas med en lös och söt chokladröra med persikogelé och till slut en slags mazarinbakelse med björnbärsgrädde. Det var himla fint alltihop och hungriga som vi var, vräkte vi i oss alltihop.

I måttlig matkoma reste vi oss sedan och vandrade förbi märkesbutikerna till en buss som kunde ta oss hem till Camden. Vi korsade Trafalgar Square för att byta buss och kunde då samtidigt passa på att lätta till den sevärdheten på listan. Väl tillbaka i Camden drack vi lite kaffe vid köksbordet innan vi gick ut på jakt efter Fish and Chips som Maggan var sugen på.

 

Vår plan var att gå till puben som låg vägg i vägg med vår lägenhet men det visade sig att de inte serverade något sådan. Det var en mer amerikanskinspirerad bar med underlig, mörk inredning. Vi satte oss i alla fall där och beställde in lite lätt middagsmat. Det blev ganska mycket felsägningar och pinsamma böjningar, roliga meningar, kostig öl och god fetaost. Vi satt där länge och efter mycket tveksamhet bestämde jag och Hanna oss för att beställa in efterrätt. Det visade sig dock att köket var stängt så vi fick helt enkelt gå HELA vägen hem till lägenheten (det vill säga cirka två steg åt vänster från ingången till baren). Där satt vi och kollade lite på TV, åt choklad och packade väskor. Min sista dag som tonåring.