Drinkarna dricker vi på en bar som heter The Adventure bar. Ett väldigt klubbigt ställer med drinkar från himmelriktet. Vi smakade bland annat på en med jordgubbar, basilika och svartpeppar, en annan som hetter The Pornstar som inehöll vaniljvodka, passionfruktsjuice och ett shottglas med Prosecco vid sidan av. Hallå va gott det var! De hade även shotts i alla dess smaker. En som skulle smaka kakor och grädde, en som smakade rabarbergodis, en som skulle smaka skittles och en som bara var hur god som hälst. 

 

 

Vi drack och fuldansade, pratade med is-bärar-killen som hette Jordan men som ville kallas Taddy. VARFÖR, tänkte jag och Clara. Jordan är ju något av det fräckaste man kanheta. Kvällen slutade med kaffe och haläcklig chokladkaka på ett 24-timmars öppet café som såg ut att ha fastnat i Italien för si-sådär 40 år sedan. Jag kom hem och klev ner i sängen klockan tre.

 

 

Nästa morgon hade vi bestämt att vi skulle äta Pret-frukost vid Strand. Något annat skulle vi troligtvis inte orka med. Det var jag, Frida, Clara och Karolina. När alla satt sig och köpt sin mat säger Clara; "Ja men nu när vi sitter här allihop..." Och så drar hon fram ett kuvert från sin väska. Jag anar oråd. Lur. Spänning. Förväntan. Glädje.

 

"Ja, jo. Nu är det ju så att vi känner att vi inte riktigt är klara med att fira dig" säger Frida och kollar lurigt på mig. Det gör de andra två också. Jag får bara ur mig ordet "Nä,ä". På kuvertet står mitt namn och massa hjärtan. Mitt egna bultar snabbare. Jag öppnar kuvertet medan tusen tankar flyger runt i mitt huvud. Ouppnåeliga och galna. Jag kan inte ens fokusera på dem, så otroliga verkar de vara.

 

Jag tar upp innehållet ur kuvertet och läser texten på det. Mimar orden för att förstå. Min hjärta exploderar fortare än min hjärna hinner förstå vad detta innebär. Jag håller i fyra biljetter till musikalen The Lion King. "Vänta va?! Den tionde? Är det idag?!" Jag kan inte slå ihop ett och ett riktigt så när de alla nickar och jag får bekräftat att; jajemen. Vi ska gå och se den idag klockan halv tre. Teatern ligger precis runt hörnet här. Då börjar jag nästan gråta. 

 

Musikalen är precis så bra, om inte bättre än jag förväntat mig. Jag kunde bara ana hur fatastiska kostymer det skulle vara och hur vackra kulisser jag skulle få se. Ändå tog det mig med storm. Så otroligt bra hela grejen, från musik till minsta fågel. Det är verkligen något jag rekomenderar er att åka och kolla på. Verkligen.

 

Efteråt kunde vi inte släppa det stora vi varit med om. Vi pratade om det hel vägen tillbaka till Chiswick. Inte heller kunde vi låta dagen dö ut. Inte efter det här. Därför åt vi mumsig pizza på Franco Manca innan vi sa hejdå. En sån fantastisk söndag som blev något jag aldrig kunnat ana. Åter igen, jag är så lyckligt lottat som har sånna fina vänner.