Denna helgen skulle jag ta hand om mig själv. Leva och åka till stan UTAN Frida och Clara. Väldigt ovanligt då vi umgås i stort sett varje dag och har gjort så hela tiden. Självklart är en helg inte en lång tid men ändå. Fridas mamma och hennes väninnor var här för att fira hennes födesedag så Frida skulle vara med dem. Claras hela familj skulle även komma hit och se hennes London. Deras helg var ju därför komplett och fullbokad till max. De skulle ha massa kul!

 

Jag skulle faktiskt också ha kul. Det går ingen nöd på mig alls. Fredagen fick starta helgen, så som den ofta gör, med ett firande av Sandra. Först bjöds vi i och för sig på en helt fantastisk brunch hos Clara. Frukost a la Jamie, tolkat och utfört av begåvade Clara. Toast med lax och ägg (!), grön spenatsmoothie och kaffe bland annat. Vid andra rundan toast som då blev en annan variant med fetaost, tomater och avokado, kollade vi på seanste avsnittet av Glee. Vi följer det slaviskt och måste se avsnitten ihop. Vi myste på och jag såg fram emot en lugn eftermiddag fri från barn men fick dock gå hem för tidigt för Rebecca slutade skolan tidigt. Hon har nu påsklov och ska ha det till den 15 april....galet... Jag kände mig dock dålig så jag lagade lunch åt henne och frågade sedan om det var okej att jag gick upp för att sova. Jag skypade lite med mamma och pappa. Under tiden kom Nick hem, även han dålig, sedan Kate och jag gick ner för att säga hej. Hon visste att jag mått lite dåligt så jag blev ursäktad och kunde återgå till min säng där jag vilade fram tills det var dags att ta sig ut i stormen, ja det var nämligen storm.

 

Sandra, min darling, fyllde 20 dagen till ära, så vi skulle ut och äta Libanesiskt. Det hade hon bestämt. Efter mycket krångel beslutade vi oss till slut för att åka till en restaurang i Paddington. Efter ett par byten mötte jag Agnses i den kalla tunnelbanestationen. Jag fick någon minut senare krama Sandra men även Emmie, som är på besök i landet för att fira sin Sandra. Det var så långe sedan jag såg henne och jag har verkligen saknat att ha henne här. Hon får mig att göra saker, fånga dagen, på ett sätt som jag inte kan på egen hand. Nu när jag varit i närheten av henne ett par dagar kommer jag nog sakna henne ännu mer än innan dock... vilket är hemskt.

 

Vi tog oss i alla fall genom regn och stormvindar till restaurangen. Det såg dock mörkt ut, bokstavligt talat. Det var släckt i hela restaurangen och på lappen på dörren stod det att det var stängt på grund av brand. VA FASEN! sa vi och stampade besviket där ifrån. Klockan var då redan kvart i nio på kvällen men vi VILLE ha libanesiskt. Vi traskade därför tillbaka till tuben och åkte till Bond Street där vi visste att en likadan restaurang skulle finnas. Tyvärr hittade vi den inte men likväl en annan restaurang som serverade turkisk eller libanesisk mat, vi vet inte riktigt vilket. Vi insåg snart att vi kommit helt rätt.

 

Det var en otroligt ocharmig lokal med kliniskt vita dukar på bord som stod för nära varandra och helt fel placerade. Det vita ljuset kom från en eller två stora lampor i taket och det kändes lite som en matsal på ett dåligt hotell. Dock vägde maten upp detta. Alla förutom Linnea beställde ett smakprov på deras Meze-utbud. Det bestod av tabouleh, en nötsallad, lam på hummus med pinjenötter, baba ganoush, gröna bönor i någon slags creme fraichsås, rattatoui (tror jag), falafel och en slags spenat och ricotta bakelse i filodeg. Detta var bara förrätten. Man fick dessutom välja en varmrätt från en rad olika alternativ. Jag valde köttfärsmoussaka och den var helt galet god.

 

Vi satt och kråmade oss och åt och drack rödvin och åt lite mer och slickade skålarna. När servitören kom för att ta bort de första skålarna såg han hur Emmie slickade skålen med lam och hummus. Antagligen blev han smickrad så vi fick en extra, helt gratis. Vi drack turkiskt rödvin och pratade, skålade och hyllade maten vi precis avnjutigt. Så galet bra att en sådan stormig och sen kväll slutade där.

 

Vi satt kvar tills de slängde ut oss i stort sett och letade bar utan resultat. Istället åkte vi hem. Nästa dag skulle vi ju ses igen. Hoppas du tyckte om din födelsedag och sverigeflaggorna och maten och vinet och att du fick skrattat Sandra. Puss!