Nu blev det torka igen. Förlåt för det. 

 

Min önskan med det här året, efter hemkomsten från London, var ju att få lite rutiner i vardagen och det har jag absolut fått. Mitt besök på Nolbygård blev mycket framgångsrikt. Man kan nog påstå att jag jobbar där. På riktigt. Jag är uppbokad för jobb där hela denna veckan och nästa, från tio till ungefär fyra. Jag trivs något enormt! Än så länge gör jag inget storartat. Jag bär brickor och diskar, hackar mandlar till toscan, brer på glacys på mazariner, trycker ut mördeg i formar och står i kassan. En hjälpreda kan man säga. 

 

Förutom rutinen i att ha ett jobb och även jobba varje lördag (troligtvis), börjar min distaskurs på måndag. Jag har redan börjat plugga eftersom jag på "hemsidan" upptäckte att jag redan den förste oktober ska ha läst ut en bok på drygt 280 sidor och som dessutom är på engelska. Förutom det skall man se en video, läsa en rapport och skriva två A4 om två frågeställningar angående ämnet vi läst. Så jag är faktiskt redan lite stressad. Jag hade nästan gömt hur det var att ha en deadline att oroa sig över. Konstigt nog är det lite trevligt.

 

Jag gillar min uppstrukturerade vardag. Än så länge. Jag går upp vid halv åtta och äter frukost i långsam takt medan jag läser högt för mig själv på engelska och antecknar. Vid nio drar jag mig till jobbet och är där tills klockan fyra då jag åker hem med pappa. Snart kanske träning blir en vanlig företelese på kvällarna, annars lagas det mat med pappa. Jag skall försöka förbjuda TV på kvällen och istället hålla mig till kursboken. 

 

Jag blir taggad av att strukturera upp vardagen. Jag är uppbokad nästan varje dag. Det blir lite svårt att få in allt jag vill hinna med, människor jag vill åka och träffa och plugg även på helgerna. Än så länge går det bra, även om jag var helt slut redan vid nio igår kväll... Jag är inte van än bara.