Förklaring

Ursäkta för förra inlägget. Det var vimsigt och för pretentiöst. Nu skall jag förklara mig.
 
I början av vecka, när jag satt och försökte hitta potentiella arbetsgivare och arbetsplatser på min dator, klickade jag mig fram till en sida som tillhör Nolbygård ekobageri och ekokafé. Det är det hus som ligger precis vid rondellen vid Sävelund på väg ut från (eller in i) Alingsås. En man vid namn Lasse (Lars) har tagit över det gamla huset, inrett det enligt sekelskiftet och startat sitt egna bageri i det lilla kök som finns. De har nog varit öppet i kanske ett år efter en hel fix och förberedelser. Innan stod det tomt i två år efter att ha varit lunchställe med omtalade soppor. Nu, ekologiska bröd och bakverk men också soppor och paj, med plats för utvidgning. 
 
Jag föll pladask för idén och miljön. Pappa har länge sagt att vi måste åka dit och fika men vi har av någon anledning aldrig gjort så. Antingen har det varit stängt eller så har vi glömt av det. Jag fick en idé och skred till verket. På hemsidan kunde man skriva kommentarer och meddelanden så jag skrev vem jag var, hur intresserad jag är av just detta och att jag skulle vara mer än lycklig om de kunde hitta en plats åt mig. "Jag kan göra allt ifrån att städa och diska till att strö på pärlsocker på kanelbullarna".
 
Någon dag senare missar jag ett samtal från en viss Lars när jag sitter på Husaren i Göteborg med mina vänner. Jag ringer upp numret och fumlar fram att det är Moa och frågar om det möjligtvis är Lars från Nolbygård. Det stämmer. Det är han. Han har ringt! Tyvärr har han dock inget jobb till mig men tycker ändå att jag borde komma förbi, kanske imorgon? Jajemen, säger jag, med mild förhoppning. 
 
Så det var det jag oroade mig för igår förmiddag och som alltid, oroade jag mig i onödan. 
 
Jag kom dit halv ett, klev mot dörren i gruset och försökte insupa hela atmosfären. I farstun finns mängder av bröd till försäljning och i rummet till höger, står et bord belamrat av bullar, kakor och mer bröd. Krullhåriga damer står och förser sig av godsakerna och kaffet på spisen. En man i grön tröja och rutigt förkläder står och fyller på fatet med mazariner. Det måste vara han. Jag går in. Mina små klackar låter högt mot det gamla trägolvet och jag känner mig lång. 
 
Vi hälsar och han frågar om jag är hungrig och nickar menande åt buffén. Jag tar en skiva rågbröd och fyller den men pålägg från kyldisken. Ost från Hjo och rökt skinka från någon annan stan i grannskapet. Vi sätter oss ner med varsin kopp kaffe i ett av de många rummen. Jag småpratar lite om omgivningen och huset. Frågar om det nya projektet med tågvagnen som målas om i en ände av tomten. Jag är kluven i mig själv. Nervös fast redan hemmastadd. Bekväm fast inte alls. 
 
Han svarar och pratar ett tag tills jag tystnat. "Och du då?", säger han. "Nu pratar vi om dig". Jag blir nervös, fast glad. Han frågar hur mycket tid jag har, när jag skulle kunna jobba och vad jag skulle vilja ha i timlön. Jag vågar inte fokusera på vad dessa frågor kanske innebär. En möjlighet. Är det kanske redan bestämt? Ska jag få jobba här?! Vi reser oss för att gå en rundtur och på skämt säger han att han har lite småkakor som behöver göras om jag vill börja idag. "Ja visst!", säger jag och tänker att det är lika bra att rida vågen. Spela bara med. Detta händer faktiskt!
 
Jag får hälsa på personalen och det känns som att det vimlar av folk. Jag får se bageriet, soppköket i källaren och en glimt av trädgården utanför huset innan vi får sällskap av en gammal bekant till mig. En ett år äldre tjej jag lekt med i VB. Hon kommer fram till oss, vi hälsar "Det var länge sedan! Ja verkligen". Så vänder hon sig till Lasse och säger att hon skall börja plugga till bagare och går lärlingsprogrammet på konvux. Ojdå. Där rök mina chanser. Hur kan jag slå en lärling... Jag behåller leendet på läpparna och skrattar lite lätt. "Nä då lämnar jag er lite så får du tänka på saken", säger jag glatt till Lasse och klappar honom på axeln. "Jag går och kollar på trädgården så länge". Så flyr jag.
 
Medan jag går och smakar på kryddor, räknar rödbetor och spejar efter squash under bladverket, hör jag hur de pratar. En man, som skulle kunna vara professorn i Tin Tin, gör dem sällskap och Lasse ropar mitt namn. Jag hälsar på manen med mustasch och runda glasögon, som också jobbar i cafét och får förklarat för mig att både jag och Johanna (som den andra tjejen heter) skall få jobba. Lyckan är komplett. 
 
Vi avslutar rundvandringen och Johanna går hem men planen att kanske få komma tillbaka om ett par veckor för att börja sin utbildning. Jag där emot, följer med Lasse in igen, blir tilldelad ett förkläde, en grön tröja och en bagarmössa och börjar hjälpa till. På vägen ner till bageriet möts jag av andra i huset (personal kan man säga) som förvånat men glatt ser på mig. "Så du börjar med en gång!?". "Jajmen. Det var lika bra". Jag är lycklig.  
 
Jag får bre kristyr på mazariner, bröa formar, skrapa plåtar med en degspade och diska. Alla är trevliga och intresserade. De pratar ekologisk mat, kläder och leksaker till barnen. Vi äter glutenfri kladdkaka med majsmjöl rund bakordet. Jag känner mig inkluderad och säker. Jag skrattar åt samma sak som de gör, kommenterar samma saker som de pratar om och får möta deras blickar. Helt annorlunda från mina tidigare erfarenheter i samma miljö. 
 
På kvällen är jag till och med med på personalmötet då de löser problem och tar upp tankar om olika evenemang och tillställningar som de vill arrangera i huset. Det bestäms att jag skall komma och hjälpa till vid den stressiga tiden på lördag. Vid nio går jag mot pappa som sitter och väntar i bilen med ett helt bröd, två frallor och tre bullar i händerna. Jag är upprymd, glad och uppskriven på fyra timmars arbete redan efter första besöket. 
 
Så nervös i onödan.

Kommentarer
Postat av: Pyttan

ÅÅÅÅH FAN VA KUL! Helt jävla unerbart ju! :D så glad för din skull! <3

Svar: Taaaaaaack!!!! :D:D:D:D:D hihihih <3
Moa Ekman

2013-08-22 @ 10:33:39
URL: http://pyttan.blogg.se/
Postat av: Sandra

OH WOOAW!!! Låter ju magiskt!! Grattis Mosi <33

Svar: Tack Sandra! :D Jag är Himla glad!
Moa Ekman

2013-08-22 @ 11:19:22
Postat av: Maggan

Det var helt klart din "ekologiska" look! Grattis, det var kanske rätt person på rätt plats? Jag har bara varit i huset där dom säljer annan bröte, du vet kaminer och krokar och sådant. Kompisen fikade där på café,t en gång, en macka o kaffe 100 spänn!!

Svar: Tack Maggan!. Jag känner mig som hemma där verkligen :) Ja "Hus till Hus" ligger bredvid. De har en hel del samarbeten med varandra :)
Moa Ekman

2013-08-22 @ 17:44:08
Postat av: Mamma

Jag håller med Pyttan.... SÅ - J Ä K L A - K U U L!!! Grattis gumman.
Mååste bara komma dit och fika en dag, det skulle vara super kul. Kram

Svar: Ja det får du göra! Kom någon lördag när jag jobbar. Kanske när jag slutat så att jag kan fika med dig :)
Moa Ekman

2013-08-22 @ 19:50:22
Postat av: Maggan

Moa, jag Måste bara säga att bakvärk är något heeeelt annat!!!

Svar: HAHAHAHHA tack. Ska ändra detta :P
Moa Ekman

2013-08-23 @ 14:36:40

Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback