Idag fyller min äldsta vän 20 år. Underbara Clara. Hon som funnits i mitt liv non-stop sedan lågstadiet. Jag tror det var i tredje klass som vi började se på varandra som vänner och sedan dess har hon varit en av mina viktigaste människor. 

 

För mig är hon så mycket. Barndom. Te med mjölk och honung. Hängmatta. Basket. Sommarvarm asfalt. Färg. Lars Winnerbäck. Skogspromenad. Omtanke. Rågbröd. Humor som bara vi förstår. Säkra hemligheter. Trygghet. Kärlek.

 

Clara som alldrig slutade med sina klagoskrik när vi skulle ha spanska. Clara som slopade jackan redan i april. Vars ben allltid är solbrända och såriga av myggbett. Clara vars skolböcker var en uppsättning av färger, form och stil. Clara som jag spenderade alla regniga raster med på stentrapporna i GAs hus. Clara som inspirerar mig och som aldrig slutar bry sig. Hon som såg mig gå igenom livets alla svåra, glada, ledsna, nervösa, fantastiska ögonblick. Hon som gick med mig. 

 

Idag fyller min Clara 20 år och jag skulle vilja ge henne allt vad världen kan erbjuda. Jag skulle vilja ge henne ett livs förbrukning av anteckningsböcker och pennor. Jag vill ge henne en aldrig sinande källa av färg. Jag vill se till att hon alltid har solksen i sin trädgård, se till att paddor aldrig korsar hennes väg och att vattnet alltid är ljummet i sjöarna hon badar i. 

 

Jag kan inte ge henne det jag vill men jag kan önska henne allt. Så jag hoppas, du min fenomenala vän, att din dag blir precis så som du vill ha den och att den varar längre än någon annan dag. Jag ska tänka på dig och när jag ser dig på måndag ska jag krama ditt 20-åriga jag så hårt jag kan. 

 

Jag älskar dig.