"Typical måndagskväll"

Solen har äntligen kommit tillbaka till England, Pixie springer runt i trädgården, fri som en fågel och överlycklig, jag sover på golvet och har rödmålade tånaglar. Jag är lycklig. Väldigt lycklig. Igår var en av de bästa kvällar jag haft på länge och också en av de konstigaste. 
 
Jag hade suttit och svettats inne i badhuset i en timme medan jag kollade på Emma när hon simmade. Klockan var halv åtta på kvällen och min dag var ångt ifrån slut. Kate hämtade oss halvvägs på tillbaka vägen med bilen. När vi parkerar vid huset ser jag två människor utanför fårt hus. Först tänker jag; nej jag orkar verkligen inte vara trevlig mot en bunt kompisar till familjen. Jag vill ha mat och gå upp till mig! Sen ser jag att det är Clara och Frida som står och pratar med Rebcca. Då minns jag att de ju planerat att komma förbi mig vid åtta-tiden för att gå på promenad. 
 
Kate bjuder in dem och jag förklarar att jag inte ätit middag än. "Jahaaaaa" säger de och kommer in. Vi småpratar lite i hallen och går sedan upp till mig för Clara vill låna en tröja. När jag står vänd mot min byrå hör jag plötsligt ett förfärligt brak och tusen tankar rusar genom mitt huvud. Vem har skadat sig?! Jag vänder mig om och ser Clara ligga raklång i mitten av min säng, i ett hål. Hon hade gjort "sälen" ner i min säng varpå pinnen i mitten hade gett vika och låg nu på golvet. Clara och Frida började gapskratta men jag stod bara och höll för munnen. Så reser sig Clara och faller ihop på sängen igen och ännu ett brak hörs. De skrattar ännu mer. 
 
När de lugnat ner sig börjar vi undersöka skadorna. Det slutar med att vi får lyfta maddrassen och böra pussla ihop brädorna . Allt är helt, bara inte isatt. Så ropar Emma att det är mat och jag går ner för att äta medans mina tappra vänner fortsätter lappa ihop min fruktansvärda, ovärda säng. När jag kommer upp kanske fyrtio minuter senare shittar ajg dem sittandes på mitt golv men sängen hel, dock med fundersamma blickar. Det visar sig att sängen är hel men oduglig och Kate, som redan innan tänkt slänga skiten och köpan en ny, beslutade att ta isär den och fixa en ny sängram till mig.
 
Så, vi började skruva och bära och snart stod sängramen i bitar på garageuppfarten. Kvar i mitt rum låg madrassen som är min säng fram till den 11:e då en ny kommer från IKEA. Det ser lite ut som ett hotellrum med för mycket yta på väggen, konstigt placerade tavlor och ett smått provisoriskt utseeende. Det är knappt någon skillnad på bekvämlighet. Jag saknar dock det lilla hålet/fördjupningen i mitten av sängen en aning. Knarrandet är dock en lättnad att bli av med. 
 
Clara och Frida som planerat en promenad fick alltså istället leka flyttgummor. Efter denna lilla bravad tyckte Kate att vi skulle gå och ta en öl allihop. Det blev ingen öl men jag följde med dem på en promenad tillbaka. Jag har inte skrattat så mycket på länge. Vi pratade konstant och i mun på varandra hela tiden. Skämtade, pratade svengelska, dansade, kissade nästan på oss och kramades. Det var så himla fint att vara tillbaka i det normala igen. En sommarkväll i Chiswick. 
 
Jag balanserade på linjerna i gatan på vägen hem. Sprang i mina Docs. Lyssnade på nattens intåg. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback