Sedan klädde jag mig i blommig kjol, plockade blommor i parken och gick för att möta Frida vid bussen. Det blåste ganska ordentligt vid det laget och regnet låg och tryckte i molnen men än var vi fast beslutna att ta oss till Hyde Park och firandet. Vi handlade mat och vin och gick för att möta våra vänner när blåsten börjat bli tjock av små, små irriterande regndroppar. Vi söker skydd under "archen" vid Marble Arch för en minut eller så innan vi ger oss ut i det öppna igen. Så slutar dropparna och vinden avtar något. Det kan vara inbillning men hoppet återfann sig i alla fall i oss.

 

Vi slog oss ner med bland annat Cissi, Linnea, Sandra och Agnes och deras vänner. Alla var sommriga och glada. Vi satt under träden tillsammans med kanske ett hundratal andra svenskar och hela tiden fylldes parken på med fler folk. Efter att vi suttit ett litet tag började folk applådera. Solen hade kommit fram bakom molnen. Samma sak skedde sedan varje gång ett par strålar strilade ner mellan löven. Hyllade av alla oss som satt på gräset.

 

Vi dansade runt midsommarstången i ringen längst in. Små grodorna, Vi är musikanter och Prästens lilla kråka. Jag översatte för två engelsmän som bestämt sig för att fira med alla oss glada. "This is what the boys do wherever they stand, wherever they sit and wherever they go". Så får vi lov, så får vi lov att sjunga flickornas visa!

 

Clara kom och gjorde oss sällskap så fort hon slutat jobba och dagen var ännu mer fulländad. Det var en helt fantastisk stämning på området och i hela luften. Man såg folk med blomsterkransar på vägen till McDonalds för att kissa. Tomas Ledin spelades i en högtalare till höger och Ted Gärdestad i en annan. Jag ville aldrig göra något annat än vara där, så vi stannade tills det blev mörkt och parken stängde.

 

Midsommardagen 2013 i Hyde Park, London.