Midsommar

Fredagen var det nog min hittills konstigaste midsommarafton just eftersom att det inte var någon midsommar. Jag fick påminna mig själv hela tiden. Ändå lyckades jag och alla fina flickor som fyller min vardag, göra dagen till en svensk hyllning. Brunch hos Olivia med svensk lingongrova och äntligen-bröd, bryggt Gevalia kaffe och något som påminde om fil och hushållsost. Vi satt ihoptryckta runt Olivias runda bord och skickade runt smör, bär och ostskivor. 
 
Vi åt länge och mycket och hamnade till slut i en stor hög i soffan där vi kollade på komiska filmer om oss svenskar och hur vi firar midsommar. Vår midsommar skulle firas på riktigt nästa dag, lördagen. Då skulle massa londonsvenskar mötas i Hyde Park och fira tillsammans. Tydligen görs det varje år. Vi var alla väldigt pepp.
 
Midsommarafton fortsatte sedan med att pass barn inklusive forsla dem med buss till Turnham Green i ren panik för att där möta Kate som blivit sen. Sen fick jag landa lite hos Frida och fixa mig inför midsommarmiddagen som kom att bestå av pizza på franco manca tillsammans med Frida, Clara, Linnea och Sandra. Till stor förvåning åt vi alla upp våra pizzor trots att de alla bestod av en enorm, dock ytterst delikat, surdegsbotten. 
 
Kvällen avslutades på The Tabbard bredvid Frida. Sandra och Linnea trivdes ypperligt i vårt Chiswick och vi blev alla stolta. Där satt vi och översatte svenska ordspråk och sägelser till engelska. Det hela började med att jag berättade om när jag tänkte säga till Kate att vi i Sverige brukar säga "Glida på en räkmacka". Min översättning hade då livit; "sliding on a shrimp-sandwich". Tack och lov stoppade jag mig själv innan jag hävde ur mig det. Några andra favoriter vi kom på under kvällen var tex "On a hipp" och "On a straight arm".
 
Så dansade jag hem med Clara på Chiswicks gator. När jag kom fram till min gata tog jag ut hörlurarna ur öronen och lyssnade på 2013 års midsommarkväll. Jag försökte förstå vart jag befann mig. Vem jag var detta året. Hur jag kände mig den här midsommarkvällen. Hur oväntat det var att detta skulle vara stället jag såg upp mot himlen ett år senare. Ett år sedan senast. "hm" sa jag för mig själv i tystnaden som lät av asfalt och studsade mot tegelhus. "Midsummer in Chiswick". "Konstigt". Så log jag och gick in. Midsommarafton år 2013. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback