Torsdagar har blivit en dag som oftast ser likadan ut varje vecka. Jag vaknar, väntar med frukost tills jag lämnat Emma på skolan och har sedan en lång och behaglig frukost i min alderless tillräckliga ensamhet. Kanske ett par avsnitt av någon serie på datorn och för många mackor rågbröd. Även om frukosten inte räcker i två timmar brukar det ta ungfär så lång tid innan jag faktiskt tar tag i dagen. Jag tycker att det är okej eftersom det i stort sett är den enda dagen med en så seg morgon.
Efter frukost och dator-tid blir det antagligen en tvätt, lite fix och kanske ett byte av barnens sängar. När det är gjort fastslår jag med mina Chiswick-vänner att vi ses vid Gails på eftermiddagen, som alltid. Näst på planeringen ligger träning, alltså en löprunda. Om jag är DUKTIG pringer jag två gånger i veckan. Knappast en siffra att skryta med... Men till mitt försvar fyller jag de andra dagarna med andra saker och har därför inte tid. Jag behöver ju inte nämna att Clara, den makalösa kvinnan, lyckas ha ett extra jobb utöver Au Pair-jobbet, plus att hon går på gym... Det behöver inte nämnas eller jämföras med mina prestationer. Nej.
Min motivation under joggingturen (Jag joggar, jag "springer" inte) brukar vara det stundande Gail's besök som väntar. Springer jag tillräckligt långt kan jag med gott samvete njuta senare. Alltså blir min träning i stort sett plus minus noll men det är rakt mycket bättre än plus. De senaste gångerna har jag faktiskt imponerat på mig själv och sprungit en hel timme. Jag minns att jag den fösta gången jag sprang med Oscar i VB, inte ens klarade en kvart utan att kolapsa. Troligtvis sprang jag för fort. Den tanken slog mig alderless nyligen och tack vare att jag ändrade min hastighet, lyckas jag nu hålla på konstant i 10 km. Första gången jag tog mig förbi den milstolpen var jag helt i extas och var tvungen att ringa mamma.
Efter löprundan blir det till att duscha och sedan snabbt ta sig till Gail's där Frida, Karolina och Clara väntar. Så äter vi lunch, kanske fikar på något gott och dricker vårt kaffe. Idag har jag en gratis eftersom mitt gailskort är fullt. Score! Så pratar vi om Karolinas konst, Fridas senaste news och Claras planering av veckan. Sedan skiljs vi åt allt eftersom för att gå till jobbet. En så himla konstig dagsrytm, att börja jobba vid tre. Det kommer bli konstigt att byta till "det vanliga" sen i Sverige.
Japp, där är mina torsdagar. Oftast.
Här får ni en bild på mig när jag sitter i Cissis, Karolinas, Sandras och Linneas knän på tuben. Det var inte särskillt bekvämt och jag kunde inte slappna av över hvud taget, men kul var det. KRAM