Denna helgen har varit en ordenlig softar-helg. Varm och långsam, för annat orkar man inte. Kate och Nick skulle iväg på lördagskvällen och sova borta så jag skulle ta hand om barnen lördag kväll och söndag förmiddag. Det fanns därför inga chanser till stora utflykter eller sena utekvällar.

 

Lördagen började med lång-frukost i sängen följt av att jag mötte upp Frida för att åka öster ut. Vi hade för ett par veckor sedan passerat en bar som såg väldigt mysig ut. Den ligger på hörnet av ett stort hus nära Spittelfields market. Det är en slags fransk, 20-talsstil över det och vibbrerar av utlandskänsla. Ingenting i inredningen matchar och det är just det som är så snyggt. Övervåningen är ett rundat rum med fem stora fönster som vetter ut mot gatan med varsit bord vid varje fönster. I taket hände en fantastisk kristallkrona och det kändes som att Leonardo Dicaprio skulle dyka upp när som hälst som gentlemannen Gatsby i filmen. Där satt vi i alla fall och drack varsin mitt-på-dagen-öl i vackra sjömansglas och åt chips med havssalt.

 

Så tog jag mig hem i värmen. Jag och Emma hade vattenkrig med vattenballonger i trädgården. Vi beställde pizza  över nätet och fick den hemkörd, alltid lika häftigt. Det åt vi sedan, barnen i soffan och jag på golvet, medan vi kollade på film. Emma gick och lade sig och lyckades somna trots värmen. Desväre gick det inte riktigt lika bra för mig och Rebecca. Det hela slutade med att Jag, Rebecca och så småningom även Emma, låg i Nick och Kates stora säng med det stora dubbeltäcket nersparkat till änden på sängen. Innan vi somnade sa Rebecca; "Good night guys. We'll get through this." Så fin. 

 

Jag sov inte så mycket den natten tack vare både värmen och den minimala tillgång till utrymme jag hade av min sida av sängen. Som ofta annars, är den den minsta som tar mest plats så Emma hade halva sängen och låg med ena benet slingrat runt Rebecca medn jag låg med Rebeccas ena armåge instucken i midjan. Så vaknade vi. Emma låg nära, nära mig medan jag försökte vakna till samtidigt som jag intresserat skulle lyssna på allt hon hade att säga. Det serverades frukost och jag kunde, efter att de båda slängt i sig sin mat, ha en stund för mig själv med min.

 

Det blev en för mig oplanerad stor-lunch med mormor, morfar och moster och sedan gick jag långsamt iväg i den hettande solen för lite egentid och för att träffa Clara och Frida. Jag han i stort set bara klaga över min dag innan Clara var tvungen att gå för att ta tuben till jobbet. Hon skulle göra en nerpackning för att äntligen kunna bli en riktig anstäld. Då gick jag och Frida och köpte lunch åt henne och lite smått och gott till mig för att sedan ta oss till Kew Bridge och ha picknick vid Themsen.

 

Vi satt i ett par timmar. Såg solen dala och tidvattnet resa sig. Vi skrev listor, tjuvlyssnade, åt jordgubbar och chokladphiladelphia, skrattade och mådde bra. När vi blev för kissenödiga och jag hade gåshud över hela mig, gick vi hem till mig. På vägen passerade vi den delen av strandpromenaden som fortfarande frodade i solskenet. Det satt folk längs med kanten och det var fullt på pubarnas uteserveringar. Efter att ha kissat och småpratt med Kate satte vi oss ute i varsin solstol i trädgården. Där skrattade vi som tanter ett bra tag innan klockan blev halv nio och Frida gick hem. Så gick jag upp till mitt rum och kokade fram tills nästa morgon. The joy of living in the attic...