Fantastiska barn

Jag tänkte berätta lite om det bästa hos mina "barn". De bästa stunderna jag haft med dem. De charmigaste ögonblicken. 
 
Emma.
 
Vi hade ätit hamburgare till middag. Emma skulle gå och lägga sig. Hon kom upp till mig för att säga godnatt och göra vår "hand-ramsa" som vi gör när vi säger god natt och hejdå. Jag märker att hon har något i munnen och säger åt henne "What are you eating?!" "Noting!" svarar hon. "Emma, you can't eat sweets at this time" (och inte utan lov för den delen, tänker jag. Hon försäkrar mig om att det inte är godis. "I promise you! It's not sweets!" Hon håller på att börja skratta. Jag ger mig inte om met glimten i ögat säger jag "Really?" Jag får lukta på hennes andedräkt och kan faktiskt inte känna några spår av sött godis eller mint. Men något är det ju hon äter på. Efter en liten stund av frågor och förnekelse där på trappavsatsen ger hon till slut upp och utbrister i blandad förtvivlan och pillemariskt skratt; "Okey! I'm cheeky! I'm...". Hon tappar orden. Så erkänner hon att hon varit nere i köket och tagit en liten bit av lammburgarna som var kvar och låg i kylskåpet. "But i made sure it didn'n show". Jag skrattar och hon har sällan varit så fin. 
 
Rebecca.
 
Det är en kvav, knappt hanterbart varm kväll. Jag och barnen är ensamma i huset och föräldrarna ska inte komma förän vid lunchtid nästa dag. Emma, Rebecca och jag ligger allihop i föräldrarnas stora säng. Vi ska precis till att somna när Rebecca som ligger i mitten säger: "Goodnight guys. We'll get through this." Jag log stort ut i mörkret. 
 
Emma.
 
Det är kväll. Jag och Emma står i badrummet och jag tvättar mitt ansikte. Tvål och vatten, så som jag alltid gjort. Som vanligt tycker Emma att det är konstigt men den här gången vill hon själv testa. Jag får då guida henne genom processen av att tvätta ansiktet. "Först tar du lite tvål i händerna. Och så lite vatten, nej inte så mycket. Ja det blir bra. Luta dig över handfatet. Bra. Och så får du absolut inte öppna ögonen för då kommer det svida. Bra. Så gnuggar du. Sådäääär ja och så sköljer du noga med vatten." När Emma kommer fram bakom handduken ser hon sig själv i spegeln och utbrister: "Wow! It feels so clean! Can you remind me to do this every night!?" 
 
Rebecca.
 
Vi sitter i soffan. Okej, rättelse. Jag sitter i soffan medan Rebecca ligger med sina fötter i mitt knä, något motvilligt från min sida. Vi sitter och kollar på någon av serierna på en av barnkanalerna när huvudkaraktären plötsligt säger ordet "Poo" (alltså bajs på engelska). Jag vänder mig och ser på Rebecca med öppen mun och stora ögon. Hon har samma reaktion. Så bruster vi ut i skratt. Hon håller handen för munnen och jag säger "She copied you!" Det är nämligen Rebeccas mest använda ord. Det kan förekomma i många olika skepnader. "Stop being such a pooie" eller "Pixie-poo" eller när jag frågar "What do you want on your toast" och hon svarar "Poo", flinar stort och skrattar åt sig själv. Och ja, hon är 12 år. Men det är okej. 
 
Emma.
 
Morgonen. När hon kommer ner till köket och bryter min ensamhet. Då allt med henne fortfarande är morgontrött och lugnt och jag sträcker ut min arm för att hon ska komma närmare och jag kramar hennes lilla kropp och hon gnuggar sömnen ur ögonen med handen som inte håller boken. Jag kysser hennes toviga hår och så börjar den dagen. 
 
Rebecca.
 
När hon överraskar och ger mig en kram. Den gången vi bestälde hämtpizza och hon kramade mig bakifrån och jag kände hur hon gav min rygg en lätt puss. Den gången hon satte sig i mitt knä efter middagen och jag fick hålla om henne inför hela familjen och hon gömde av att vara mogen och vuxen för en liten stund.
 
 

Kommentarer
Postat av: Pyttan

Asså åh vad fint <3

Svar: Ibland får de mig att vilja slita mitt hår, skrika och ge upp. Samtidigt är de allt detta också. :)
Moa Ekman

2013-07-16 @ 11:27:36
URL: http://pyttan.blogg.se/
Postat av: Maggan

Idag har jag träffat goa barn, har varit i Loo med Lill och hälsat på Fam PåFra. Julia var vaken för första gången som jag sett och hon var verkligen lik far sin. Men sedan somnade hon i flera timmar. Under den tiden badade och dök Wilma typ tjugo gånger i poolen. Vi försökte slå golfbollar från altanen ner i vattnet, vilket inte var helt lätt alltså! Vi fikade på smultronpaj och nöttårta med dajmkross. När jag åkte därifrån lätt solbränd var jag också ganska ritad och "sminkad lite överallt utav Wilma och hennes nya färglåda för dagen. hon hade ritat H på mina armar och ben och lite blått och vitt i ansiktet, så snyggt sååå! Pratade om en liten tur till Ullared i höst, då vi kunde bo i stuga kanske? Får väl se. Ses om ett tag då. Most M

Svar: Jag pratade med Mamma om detta precis nu. Vi hade frukost-skype-dejt. Jag längtar såååå tills jag får se lilla Julia i verkligheten! och att få se Wilma i rollen som storasyster :) Gud va jag saknar hembakt! Det blir aldrig något sådant här och OM det blir det är allt fritt från allt som har med frukt att göra då den äldsta inte tycker om frukt. Så det blir typ corneflakeskakor... Varför ritade hon H?
Mamma nämnde Ullaredsresan och planen att dra lappar och köpa något till den lyckligt ovetandes person man fått på sin lapp. Låter kul! Ska Oscar med då?
Ja snart ses vi i Svea rike. KRAM :D
Moa Ekman

2013-07-17 @ 20:48:52
Postat av: Elin

Men hjääääälp jag sitter här och ler av det här, gud så fint

Svar: hihih :) Komiskt nog har jag sällan längtat bort här ifrån så mycket som jag gjort de senaste dagarna... De driver mig till vansinne. Speciellt en av dem... Men jag får kanske se det som en bra grej. Det kommer inte bli lika svårt att åka om jag vill där ifrån ;) Hoppas dock att det är fina saker som dessa som jag kommer minnas.
Moa Ekman

2013-07-18 @ 21:15:32
URL: http://elinnisabella.blogg.se/
Postat av: Hanna

Ska bli så roligt att ses snart!
Fina minnen du tar med dig, tänk hur det var i början och vad nära du har fått komma dom under denna tiden. Barn är härliga, även när de blir större, samtidigt kan de reta en till vansinne....
Försök att inte "åka hem" i tanken ännu utan var i London hela du med alla upplevelser, känslor och familjen även om det känns som du är mitt emellan, snart tillbaka här men ändå ett litet tag till i England!
Om du fattar nåt av mitt svammel.
Ses snart, kramar från Loo

Svar: Förre veckan ville jag inget annat än åka hem till Sverige. Barnen drev mig till vansinne, jag var less på hela min situation och jag ville inte jobba med detta en sekund till. Nu, när sista riktiga veckan snart ska börja, ser jag uppriktigt fram emot den. Jag vill skämma bort dem, pussa dem på huvudet hela tiden, göra utflykter, bära deras saker, vika deras tvätt, allt. Så känns det i alla fall nu. Vi får se vad veckan bär med sig ;)
Jag ska försöka njuta och försöka greppa storheten i där jag är en sista gång. Försöka ta till vara på allt. Det är svårt dock, allt är så mycket.

Vi ses snart!!! KRAM på er allihop!
Moa Ekman

2013-07-19 @ 22:47:07

Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback