Jag har kommit på att jag saknar julkalendern. Kanske inte själva berättelsen i sig (vi kan väll säga att det aldrig blir lika bra som när man själv var barn) men det här att vakna upp till ett nytt avsnitt. Att ha den biten som en morgonritual. Gör frukost, sätt dig tillrätta med datron i sängen och se nästa avsnitt av kalendern. Om man av någon anledning missade att se den under morgonen, återstod glädjen i att se den samma kväll istället och be alla andra unvika avv avslöjja vad som hände. Jag vill ha en årskalender!

 

Jag har haft den kallaste natten någonsin. Den slås inte ens av natten då jag sov bredvid mamma i en av husvagnarna som vi hade som sovrum året om medan huset i Timmervik var obeboeligt. Det var mitt i vintern och husvagnen hade stora rosthål i kanterna. Till skillnad från igår kväll hade vi el-element som eldade på hela natten och vi hade även varandra. Ändå vaknade vi nästa morgon och fann våra skor fastfrusna i husvagnsgolvet...

 

Inatt vaknade jag vid 03-tiden av att jag frös för mycket. Jag låg ett tag, invirad till max i mitt täcke som en boll, och försökte somna om men det gick inte. Jag inser då att det säkerligen spelar väldigt stor roll ifall jag har rullgardinen nere eller uppe. Elementet sitter nämligen rakt under fönstret och jag kan tänka mig, baserat på engelsmännens papperstunna fönster, att alla den värme som det elementet frambringade, förintades i samma sekund som det steg och passerade fönsterglaset. Det sögs upp av kylan som forsade in genom det och försvann. Jag förstod att jag måste ta steget att gå upp och stänga ute så mycket kyla jag kunde med rullgardinens hjälp. (Jag har den nämligen uppe eftersom min läslampa gick sönder igår kväll och jag vill få in så mycket ljus jag kan för att kunna se något på morgonen). Jag drar av mig täcket och slås av kylan. Trippar fram till fönstret, rullar ner. Går förbi klädhögen och grabbar åt mig min tjockaste tröja och drar på mig den plus en till att vira runt fötterna. Jag lägger i sängen igen. Jag har nu pyjamaströjja och byxor, tjocktröja runt benen och en ullig varm tröja runt kroppen plus ett dubbeltäcke. 

 

Jag försöker somna men det är lönslöst. Allt som syns av mig är mitt huvud som sticker fram under täcket, utan varken haka eller mun. Jag försöker röra på mig, skapa friktion för att få upp värmen. Det är svårt mitt i natten när man bara är utmattad, trött och vill få somna. Jag reser mig ändå och går för att ta på mig strumpor, raggsockar, ett par mysbyxor till och drar på mig en långärmad cardigan under tjockiströjan. En hög av kläder ligger nu under täcket och det är ändå kallt. Jag börjar tack och lov känna att fötterna sakta hettar upp och rätt som det är, vaknar jag i ett ljusare rum, varm och härlig. Varm nog att sparka av mig raggsockarna. 

 

Jag har nog aldrig varit med om något liknande.... oj,oj,oj...