moasimoneekman.blogg.se -

Svensk igen - en vecka in i verkligheten

Ja detta är la på tiden, eller vad säger ni. Här följer en kortfattad men behövlig sammanfattning av mitt liv den senaste veckan.

Jag kom hem förra måndagen, försenad som vanligt och åt en nattmacka med pappa i soffan. Allt var tilltäpt och tyst som alltid och ännu overkligt. Min näsa var fortfarande full av englands lukt och mina ögon såg fortfarande Pret-skyltar, jordgubbar på marknaderna vid vägen och röda dubbeldäckare. Mina fötter smakade Chiswick highroad, heltäckningsmatta och trappor. Vinden i håret var från Themsen eller från tunnelbanetågen.

Min hand letar fortfarande i fickorna efter min engelska telefon och för att se till att jag har nyckeln med mig innan jag går ut genom dörren. Här går inte dörren i lås så fort man stänger den utan man kan gå in och ut hur mycket man vill utan nyckeln i handen. Det är både skönt och lite läskigt. Det känns på något sätt lite osäkert...

Sakta börjar kylskåpet fyllas till den bredd jag blivit van vid och så som jag vill ha det. Jag samlar på mig gryn i skafferiet, pryder fönsterbrädan med färska kryddor, utvidgar basförrådet och byter ut gammalt mot nytt. Än så länge är pappa okej med hela grejen. Än så länge väger glädjen i att ha mig tillbaka över och hans saknad att få "rå om sin lilla dotter" står över det där andra. Tur för mig. Lyckost mig.

I förrgår hade jag och pappa vår första middag ihop. Färdiga kåldolmar med sås, potatis, grönt och lingonsylt. En redig middag. Jag jämnade ut köttförbruket med en ratatouille igår. (Jag måste verkligen bestämma mig för hur jag ska se på kött. Men det tar vi en annan gång).

Sedan jag kom hem har jag:

Ätit en gudagod middag ute på altanen med Clara och Frida. Vi år fancy sallad med päron, getost, rostade hasselnötter och honung med vitlksbröd till. Efter maten hävde vi i oss vattenmelon och när det började mörkna cyklade vi ner till Bergsjödal där vi tog ett nattdopp. På vägen hem mötte vi Oscar som gjorde oss sällskap på altanen igen då vi drack te och åt ännu mer vattenmelon tills sent, sent.

Så packade jag en väska och ett par påsar för att åka till Göteborg och hem till Pyttan. Hennes lägenhet skulle komma till att bli ett läger de kommande dagarna då det rådde festival i Göteborg. Way out west. Det var jag, Pyttan och som mest åtta andra som sov i lägenheten, på alla håll och kanter. Vi kallade det Camp Fjolla för vi var bara tjejer (med undantag för en kväll då vi räddade Marcus från att inte ha någonstans att sova) och det ligger på Fjällgatan.

Under torsdagen, fredagen och lördagen var det musik non-stop, skratt, presskaffe, philadelphia, öl och dans som gällde. Det kom att bli en så mycket bättre festival än någon av oss kunnat ana. Mycket tack vara Stay out West som börjar varje kväll. Då går man ut och dansar vidare på klubbar runt om i Göteborg. De flesta av de aboslut bästa spelningarna skedde faktiskt under stay out wet. Det var Kaah på Liseberg, Gnucci och INGRID på GBG Film studios.

Både fredagen och lördagen kom jag hem vid 5.30, sov ett par timmar och vaknade när rummet började röra på sig vid tio samma morgon. Då var det dusch-kö, knökat kök, vattenkokning till presskannorna och väntan på skärbrädor och kniv. Frukostarna var det bästa på hela campet. Då lyssnade vi på musik från festivalen, planerade dagens spelschema och pratade om gårdagen. Det fanns alltid en Metro som någon tagit med på vägen hem samma natt. Det är helt sjukt att de kan skriva en recension, redigera text och bild och få ut det till tryck så snabbt att det finns tidningar att läsa redan på småtimmarna.

Det var ett par fantastiska dagar. Helt makalöst fantastiska och Pyttan, min begåvade och evigt kameratrogna vän, har tagit kort på allihop. Det kan ni hitta på hennes blogg här: Pyttans blogg