Jag var så klart rädd för att detta skulle hända. Att jag skulle fastna hemma och bli för bekväm i att leka sommarlov. Mina drivmedel för att ta mig från frukostbordet och ut i världen är dock mina vänner. De flesta bor nu i Göteborg och mitt nyinförskaffade tågkort för tusen kronor triggar min snåla sida och får mig att vilja utnyttja det till max. Därför är turer till Göteborg ett lätt sätt att både göra något relativt vettigt och utnyttja pengarna. 

 

Jag sitter visserligen still hemma men gör nytta genom att skriva CV och personliga brev, kollar upp restauranger och caféer som skulle kunna passa att söka till och försöker alltså sakta men säkert ta steget mot ett jobb. Jag vill verkligen börja arbeta. Jag vill ha rutiner och vanliga veckor med vardag och helg eftersom jag inte levt efter den normen på över ett år. Dessutom vill jag ha erfarenhet och jag vill lära mig saker. Dels om mig själv och förhoppningsvis om saker inom ett område som intresserar mig. Sista anledningen är pengar. Såklart. Det är jobbigt att ställa om sig till att man inte får 130 pund varje fredag att leva loppan för. Oj va bra jag hade det...

 

Idag fyller min käre far 55 år. En så oerhört snygg siffra. Solen strålar, presenten skall packas in och en rabarberkaka står redan i kylen. Hälften är uppäten även om den inte är äldre än någon dag eller två. "Den var ju så god". Ja men då äter man. 

 

Ibland blir jag rädd för hur lik jag är min far. Senast var när jag satt på Ekstedts uteservering med mina vänner. Jag hade grova Docs på mig, svarta jeans och en jeansjacka och kände mig lixom lite "manlig". Pyttan satt på stolen bredvid mig med ena benet över det andra. Plötsligt fick jag en så stak känsla av att jag ville slå henne kärleksfullt på låret. Lixom grabba tag i henne och krama hennes ben. Så då gjorde jag det. Hon vrålade och började skratta så fort smällen tystnat. Så kollade hon på mig och jag kände mig sådär lurig och busig. Så plötsligt, helt utan att ens tänka på vad jag gjorde, flinade jag och ryckte på axlarna med kutande rygg. I samma sekund jag gjorde det såg jag framför mig hur min far för exakt samma sak när han är busig och på glatt humör. Jag skrek ut i en slags skamsen förvåning och begravde ansiktet i händerna. "Jag är så sjukt lik min pappa!"

 

Det bästa med pappa

 

Han blir stolt varje gång jag pekar ut en fågel

 

Han kan laga nästan allt. Den verkligheten lever i alla fall jag efter fortfarande.

 

Hans svaghet är choklad 

 

Uttrycket i hans ansikte när han hör en riktigt bra blueslåt

 

Att han blir helt passionerad av saker plötsligt. Just nu är det engelska utbildningsprogram på TVn