Idag fyller den BÄSTA Frida, 20 år! Frida som funnits med mig hela tiden här i London. Som inte lämnat min sida en sekund. Frida som alltid finns där när man behöver henne. Frågar och bryr sig. 

 

Egentligen tjuvstartade vi hennes födelsedag redan igår med en överraskning. Jag och Clara smög upp på henne medan hon stod med Sofia, Anton och Oskar utanför Westfield. Hon hade blivit bedd av Sofia att ta dit pojkarna för att de skulle ha "en överraskning för Mattias" som också fyller år idag. Frida, som knappt går att lura, hade börjat misstänka något redan några dagar innan. Hon berättade för oss i onsdags att hon kollat upp vad som skedde i området och förklarade sina aningar och idéer. Dock visste hon aldrig vad vi planerat, tack och lov.

 

Vi smög öpp bakom henne. Jag satte händerna framför hennes ögon men hon hade redan förstått vilka det var. Hon vänder sig om och skratar lite lätt och har uttrycket "Jag visste det! Clara och Moa ska också med" i ansiktet men när jag mumlar nästa mening i henne öra, utbrister hon i ett helhjärtat skrik. "Vi ska se King Charles".

 

Hon kastar sig ifrån mig, skriker och stirrar. "Det är inte sant?!" Ler. Börjar gråta och så kramar hon oss. Vi går sedan vid varsin sida av henne hela vägen till O2 arenan en bit bort. Hon snyftar, skrattar och kan inte riktigt samla sig. Det är helt underbart att se henne så glad. 

 

Vi satt på andra balkong, lite vid sidan av på vänsta kanten. Perfekt placerade med plats för att dansa och plats att ställa drickor på. Vi pratade och kollade på folket medan vi drack öl/vin och lyssnade på de två förbanden. De var ingening jämfört med vad som skulle komma. Charles. 

 

Det var så fruktansvärt bra! Han kom in på scen i mockasiner, spinkiga ben, en stor, vit, lös skjorta och sitt fantastiska rasta-hår. Det ändrade skepnad under hela kvällen, flög runt, hängde ner, satt i en toffs, trycktes fram som ett fågelgo. Vi tror alla tre att han dansat balett en gång i sitt liv för han hoppade runt på scenen och gjorde djupa knäböjningar och gick upp på tåna medan han sjöng och spelade på sin gitarr. 

 

Vi stod upp och dansade, skrek, ljublade och älskade livet. När han spelade Love lust lyfte nästan taket och vi skrek, stampade hårdade än någonsin. Efter konserten sprang vi som vårvindar till bussen, åkte hem, pratade ett litet tag över en caffe-öl på puben vid Frida och sa sedan god natt till varandra. 

 

Jag är så GLAD att vår överraskning lyckades och att Frida blev så himla glad. Jag hade mer än gärna gett henne detta varje vecka. Hennes glädje var det finaste jag sett på väldigt, väldigt länge och jag unnar henne all glädje jag kan ge henne. 

 

 

 

Jag älskar att skåla i vin med dig Frida och sitta på Jamie och ha våra djupa samtal. Lika fantastiska är de lite mindre djupa men o så underhållande samtal via Facetime. Det är konstigt att jag inte kännt dig längre än några fjuttiga år. Jag är överlycklig för att jag har dig och vill aldrig ens försöka klara mig utan dig. Jag älskar dig vännen. Verkligen.