Det är lördag och jag passar barnen på förmiddagen.

GAH! ibland blir jag så frustrerad på dessa barn. Det är verkligen upp och ner. Beroende på mig, mitt humör, deras inställning, situationen, en mening de säger, ett tonläge, en halvtimmes obevakad ensamhet. 
 
Jag har väldigt lätt för mig att fastna nere i köket. Där kan jag stänga om mig. Jag diskar, torkar, sitter vid bordet och läser, pillar på mobilen, förbereder mat och gömmer mig lite. Nu när sommaren kommer och det inte är så förbaskat kallt heller utan istället svalt och ljust, är det ännu mer underbart att hålla till där. 
 
Det blev en tio minuters paus i skrivandet. När jag nu kommer upp till mitt rum igen är jag kär i barnen igen. Jag och Rebecca hade ett 30 sekudners disco "on the landing" (kunde inte komma på det svanska ordet som motsvarar det) utanför hennes rum till den här låten: I need your love - Calvin Harris. Rebecca har lyssnat på den non-stop sedan igår nu och vi måste leva med det. Jag har blivit påverkad av det och tycker att den är riktigt bra. 
 
Nu har båda tjejerna hamnat i mitt rum. Vi kollar facebook, gör läxor och lyssnar på musik. Pixie springer runt på mitt golv. Det är första gången hon är i mitt rum. Nu kanske jag kan ha henne i min säng när jag är ensam hemma med henne. Ligga här uppe och kela hela förmiddagen! MYS.
 
Nu är livet ganska fint igen. Ikväll ska vi på kaffefestival! PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback