Bara några dagar kvar

Nu, när i stort sett halva min garderob blivit nedpackad och skickad med dem hem i en av mina väskor, är mitt stora loft väldigt rymligt. När jag öppnar byrolådorna för att komma på vad jag ska ha på mig, påminner ihåligheten mig om att mitt liv här i dessa lådor snart når sitt slut. Att kläderna åkt "hem" igen efter den långa resan de varit på. 
 
Snart är det dags för mig att packa sista väskan. Rensa ut alla brev jag fått under året, alla små minnen i form av kvitton, båsar, menyer, bilder. Jag börjar röra mig runt i huset för att de om jag lämnat kvar något som är mitt. Förklädet i köket är mitt. Det får jag packa ner. Så ligger ju badkläderna i påsen i tvättstugan. De får jag inte glömma. Har barnen lånat några av mina grejer? 
 
När jag stod och borstade tänderna slog det mig att jag ska länga den tanborsten på måndag morgon. Fyra borstningar till och sen har den gjort sitt. En väldigt fånig grej att reagera över men det är sådana småsaker som gjort att jag fakiskt har bott här. Mina saker, mina spår. Tepåsarna i köksskåpet. Burken med havregryns- och nötblandnig som jag har till frukost, den kommer hällas ut. Mina kryddor i kryddlådan. Syltburken i kylskåpet som jag åt av en gång. Bären i frysen jag inte hunnit göra smoothie på. Rester av min tid.
 
Jag tror att jag kanske försöker göra avskedet sorgligare än vad jag tycker att det är. I alla fall än så länge. Jag är övertygad om att jag kommer gråta. Faktum är att jag tror jag kommer bli förvånad av hur känsligt det faktiskt kommer bli. Ändå vill jag på något vis känna sorg och vemod nu för att lixom försäkra mig om att jag har fattat vad som är på väg att hända, på riktigt, så att det inte kommer som en chock. Det är precis som när jag flög hit för ingefär ett år sedan. Det som oroade mig mest var att jag inte var nervös. Nervositeten hann inte nå mig förrän det var för sent att ändra sig och jag redan satt på planet. Kanske var det en bra grej. Kanske är det här också en bra grej...
 
Jag får helt enkelt se när insikten når mig och ta smällen då.
 
Här är lite bilder från min promenad längs med Themsen. Så här vackra hus springer jag förbi när jag springer längs med floden til Hammersmith bron.
Och så min sena frukost idag. Jag ska njuta in i det sista.

Kommentarer
Postat av: Faster A

Jaa du Moa,nu är du snart hemma igen från ditt äventyr i London.
Tänk så mycket du sett, så mycke god mat du ätit!Så mycket du varit med om. Och så han den där nakne du vet..kocken...Jamie...
Du har skämt bort oss med härliga bilder, det blir lite konstigt o inte få se o läsa om London mer.
Välkommen hem

Svar: Du har helt rätt :) Jag borde inte se det som sorgligt att åka hem utan istället tänka på hur tacksam jag är för att jag åkte hit över huvud taget :) Jag ska försöka fylla bloggen med andra intressanta saker istället :)
Moa Ekman

2013-08-03 @ 20:07:55

Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback