Veckorna flyter på. Vardagar tar slut och blir till helg. Helgen blir till ända och nästa vecka tar vid. Försvinner lika fort som den förra. Det är ruskigt, så snabbt det går. Jag börjar planera in en resa hem innan jag lämnar huset för gott och inser då att de långa månader jag tidigare fruktat något, nu verkar otillräckliga. Om jag åker hem någon gång i mitten av allt, kommer det inte hinnas med ett sista besök av pappa och mamma. Det finns få saker som slår att ha föräldrarna på besök. 

 

Mina veckor kanske går så fasligt fort eftersom jag fyller dem med saker hela tiden. Dumt va. Saker som att upptäcka nya caféer. Precis i min stil. Igår var vi till exempel på Breakfast Club vid Old Street. Vi skulle nämligen fira Linnea som fyllde 20 år! Det blev en hej-dundrande frukost. Jag och Clara delade på en Halloumi wrap med soltorkade tomater, balsamvinäger, spenat och coleslaw till och en megagod, söt french toast med äpple, kanel och sirap. 

 

Vi planerade att någon gång i sommar gå ut där i öst, dansa och festa hela natte och äta frukost/nattamat på Breakfast Club när de öppnar vid åtta. Det är ett perfekt ställe att börja en morgon på. De har gamla möbler, tv-apparater, serietidingstaperet på toaletten som också är ett litet mini-disco. Ett nytt favoritställe helt klart. Synd bara att det ligger så långt bort och att det kostar nästan 6 pund att åka dit och tillbaka.

 

Idag har jag haft sovmorgon då Nick tog hand om Emma och följde henne till skolan. Han ska även hämta henne och underhålla henne ram tills att han behöver åka till flygplatsen. En himla skön dag. Jag sov till klockan var åtta och låg sedan och slummrade ett tag, stirrade upp i taket, funderade över frukosten jag snart skulle äta, kom på mig själv med att försvinna i tiden och i snurrande tankar. Jag satte mig sedan upp i sängen och lästa några sidor Harry Potter innan jag gick ner och sa hejdå till Emma och Nick.

 

Två koppar kaffe ( jag måste nämligen använda den stora presskannan eftersom den andra har åkt i golvet. Att ha kaffe på morgonen får därför bli ett "treat". Jag kan ju inte göra en stor kanna var eviga dag) och en skål med müsli, äpple och massa mjölk. Ett Downton Abbey-avsnitt på det och morgonen är perfekt.

 

Nu ska jag ta mig upp ut min behagliga, varma säng och förhoppningsvis springa en tur vid Themsen. Som jag sa till Clara igår, det finns ingen anedning att klaga på mitt liv. Ingen anledning alls.