Pyjamasintervju, fynd och hejdå.

Söndag och Brick Lane. Det var planerat och jag hade bestämt mig för att ha en långsam morgon med frukost i sängen och ett Downton Abbey-avsnitt. Det blev dock inte så. Inte alls. När jag gick ner, fortfarande iklädd pyjamasbyxor, bärandes på min musli och pink lady-äpple, hörde jag okända röster från Emmas rum. Jag tänkte att de kanske hade besök av någon som kommit in lite snabbt för att kolla på Emmas nya rum eller något så jag kikade in. Där var en blond tjej som jag inte sett innan så jag hälsade på engelska och fick veta att hon kanske skulle bli den nya au pairen efter att jag åkt hem. Barnen undrade om hon ville se mitt/hennes rum så jag fick skynda upp och ordna till sängen i panik.
 
När jag efter lite småprat går ner till köket för att fixa med min frukost sitter Kate, Nick, Sofia och en kille där. Jag förstår då att det är Mattias sonson som trolingtvis ska ta över efter Frida och att tjejen är hans tjejkompis som då passande nog skulle kunna jobba för Nick och Kate. Jag kliver in och söger hej, skakar han och småpratar lite, fortfarande iförd mina pyjamasbyxor. Mjölken är slut då jag får tänka om när det gäller fukosten. Nick och Kate antyder att jag skulle kunna fråga Victoria lite frågor och "förhöra henne" så jag går för att göra det, med frukosten i handen.
 
Jag bjuder med Victoria upp till mig och börjar förklara hur mina dagar ser ut. Efter en liten stund frågar jag om hon har körkort och hon svarar "yes, but it's a bigg differense from driving here and in Sweden". "Whait, are you Swedish?" frågar jag då. "Yes" svarar hon och jag utbrister; "Men varför pratar vi inte svenska då!?". Snacka om missförstånd. "Jag visste ju att du var Svensk" säger hon och jag märker att hon är lika lättad som jag. Vi pratar ganska länge om allt jag kan komma på att hon vill höra. Jag visar henne lite saker i mitt rum, frågar om hennes matvanor och varnar henne för vissa saker. Så småningom går vi ner till de andra i köket.
 
När de sedan gått ut enom dörren och jag fortfarande står där i mina pyjamasbyxor säger jag till Kate och Nick "I'm sorry about this" och pekar på mina kläder. "I didn't know they were coming" (vilket var absolut sant). De skrattar båda två och skämtar om att om Victoria inte vill jobba för dem så är det helt och hållet mitt fel för det dåliga intryck jag troligtvis gett henne. Så då vet de vem de ska skylla på. Jag går upp till mig och äter min nu kalla frukost fort som attan och drar mig iväg mot Brick Lane och mina vänner. Som alltid när man är på Brick
 
Lane åt vi mat från matmarknaden och letade second hand-kläder på alla marknaderna. Jag hittade ett par ljusbruka, fantastiskt vackra skor på golvet vid ett av klädstånden men kunde bara inte tvinga ner foten i dem utan skohorn så jag fick lunka iväg utan dem. Hoppat var ju i alla fall inte ute för mitt sko-letande. Än hade vi inte varit vid butiken som Sandra pratat om dagen innan. Det skulle bli nästa stopp men innan dess gick vi till Blitz som är en av de snyggaste och mest välsorterade second hand/vintagebutikerna jag varit i. Det första jag ser när jag kliver in genom dörren är ett par mörkbruna Dr. Martens. Jag DYKER ner på golvet och plockar upp dem. Rädd och hoppfull på samma gång lossar jag på snörena för att se vad det är för storlek. Det går knappt att se den slitna siffran som står stämplad på insidan av skon men det jag trots allt ser har formen av en femma; rätt storlek.
 
Sandra håller tummarna och jag skyndar mig att prova. De sitter bra, inte perfekt men bra. Lagom för en extra sula eller många lager strumpor. Men bäst av allt; priset. 55 pund för ett par vintage martens i otroligt skick. Jag tvekar lite då jag vet att jag kanske kan hitta något på det andra stället och då få helt nya så jag lägger undan dem. Killen i kassan ger min en timme, men då är han snäll, säger han. Det visar sig sedan att de inte hade några bruna alls på det andra stället så jag rusar tillbaka till Blitz medan de andra går vidare och köper skorna jag provade. Som grädde på moset fick jag 10% rabatt och det hela slutade med att jag betalade 49 pund för skorna. ETT KAP!
 
Tydligen är sulan ganska gammal för den är rejäl och har grova barkeringar, som en vandringskänga. De är gjorda i England, säger killen i kassan. De gör inte sådan sula längre så dessa var nog från 80-talet. Så nu går jag runt i skor som är äldre än jag själv. Så fort jag fått skorna i min påse går jag till närmsta stol och tar på mig dem. Sedan klampar jag ut genom dörren och vidare längs med Brick Lane för att möta upp de andra. Det känns precis rätt.
 
De andra ger mig tummen upp när jag kommer och grattulerar mig till mitt köp. Jag är lycklig. Vi avlsutar dagen med mer kläd-koll, svenskt bryggkaffe från Fika och disney-prat. När vi skiljs åt för att gå till olika tunnelbanestationer blir det en lång och hård kram till Emmie. Jag anade, visste, att vi inte skulle ses mer innan hon åkte tillbaka till Sverige (hon åker idag - tisdag). Vi bestämmer träff i Göteborg nästa gång jag är i landet och vi vinkar hejdå.
 
På tuben hem går jag, Olivia och Amanda igenom olika dialekter och skrattar högt tills deras station kommer och jag tar upp min bok som sällskap. Varje minut måste jag kolla upp för att beskåda mina tunga fötter som inte är tunga av trötthet utan av en extremt tjock sula från England. Jag är lycklig. Väl hemma visar jag alla mina fynd jag har på fötterna och de är glada för min skull. Jag äter couscoussallad med massa fetaost, pesto, köttbiffat och nötter och dricker te i min säng. Så himla bra dag!
 

Kommentarer
Postat av: and

va är det för katt? dom va snabba med att skaffa ny nanny i allafall. va englandiserad du blivit, drömmer du inte på inglich än?

Svar: Jag tänker ofta på engelska när jag ska somna eller när jag ska lösa problem som har med vardagen att göra :)
Moa Ekman

2013-03-29 @ 08:30:00
URL: http://moasimone.blogspot.com
Postat av: Maggan

javisst ääär dom snygga!!!

Svar: Jag är helt KÄÄÄÄR i dem :D
Moa Ekman

2013-03-29 @ 11:14:45

Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback