Kanske är det samma sak. Kanske har det med varrandra att göra. Lägg ner kärlek i maten; gör ett långkok. Jaja. I onsdags slängde jag kärleksfullt ihop mitt första långkok, Jamie Oliver-style. Det skulle bli en Beef brisket stew och den skulle götta sig i fem timmar. Jag var förväntansfull och peppe inför mitt åtagande. Jag hade nämligen visat Kate receptet jag tittat ut i min Jamie Oliver-tidning och bad henne köpa grejerna som behövdes. Det såg dödligt gott ut på bilden så varför inte testa, tyckte jag.

 

Det är precis som de säger, du slänger verkligen ihop den. Ta en stor jäkla köttbit och placera den i en stor ugnssäker gryta. Kasta ner lite grova bitar av det mesta i grönsaks och rotfruktsväg som skulle kunna utgöra en god sås. Krydda RIKLIGT. Ha i lite vätska. På med lock och in i ugnen på låg värme i 4 till 5 timmar. Riv sönder köttet med två gafflar (japp det faller isär så lätt) och ÄT med till exempel couscoussallad, creme fraich och grönsallad.

 

Om du vill veta hela receptet kan jag ge dig det men du kommer komma långt med det kortfattade jag skrev, tro mig. Här följer tre bilder på hur grytans innehåll adderas och blandas. Än har jag ingen bild på den färdiga härligheten men det ska nog lösa sig.

Efter mitt matlagande gick jag ut och rörde på mig, åt en megagod lunch (kikärts"biffar" med morot och curry, stekt tomat, spenat gammal couscoussallad, fetaost och äpple) medan jag facetime:ade med Frida. Jag åt cardemum and chocolate pod till efterrätt och drack starkt kaffe medan jag läste Harry Potter innan jag hämtade Emma från skolan. Sen blev det torsdag och Alla Hjärtans Dag (bland annat). Jag vaknade yrvaket och fick panik av hur mycket liv det var i huset. Jag trode i några sekundet att jag hade försovit mig och försökte förstå hur båda mina klockor kunde gå lika mycket för långsamt, innan jag lugnade ner mig lite och förstod att de antagligen myste i sängen allihop och var vakna. När jag öppnade min dörr för att gå ut står Emma där. Happy Valentine's Day säger hon och visar att det väntar en present åt mig i trappen. Ett superfint, lite retro kort och en chokladbjörn. "Because we all love you" stod det i. Även om det inte är sant (vilket samtidigt är skönt för om alla i familjen ÄLSKAR mig, hade det käns mycket underligt...) blev jag otroligt glad. (Jag åt lite av huvudet till frukost. Det kändes som advent) Förutom denna kärlekens dag är det även den bästaste Pyttans FÖDELSEDAG! och i år var det inte vilken som helst utan hennes 20-årsdag!!!! HURRA PÅ HENNE! Tanken var att mötas för brunch på Gail's i Soho. Jag såg verkligen fram emot det men tack vare att hantverkaren som bygger hyllor i Emmas rum, inte hade fått sina gångjärn, kunde jag inte skynda ut ur huset förrän lite i elva. Förbannad men bestämd hastade jag till buss, tub och kors över Piccadilly så att jag till slut kunde få krama min Pyttan. Lite innan jag gick läste jag även detta i slutet av min skrivbok. Kan man ens behöva mer kärlek en dag som denna? Tja, lyckan i Pyttans födelsedagsögon gjorde nog min dag, i och för sig. Hon strålade. Resten av dagen bestod av att jag vandrade på Emmas klass på vägen hem. De var på väg till Chiswick School för att spela sin första Netball-match och Emma hade blivit uttagen att få representera skolan. Jag slog följde med dem vilket kanske var tur för Emma ramlade och skrapade knät på vägen dit. Jag fick plåstra om henne medan resten fortsatte, eftersom de redan var sena. Jag och Emma sprang dock ikapp dem. Jag satt sedan och såg massa småtjejer spela detta Netball som i stort sett är basket utan studsar. Du fångar bollen, står helt still och passar vidare till någon annan. Min romatiska kväll bestod sedan av otacksamma barn, chokladbjörn i tre delar, vaniljte och tonnårsdrama på tvn med barnen. Nu har jag dejt med Clara och Frida vida facetime!