Nu skriver jag bara ibland och när jag faktiskt vill.

Jag och Johan gick på årets sista Jul på Liseberg. Vi börjar med att missa fyrverkerierna medan vi står och köar för att komma in. Vi beskådar festligheterna i reflektionen från höghusens glasfasad på andra sida gatan.
 
Där efter börjar vi med ett toalettbesök. Jag sätter mig i ett bås bredvid en mamma och hennes lille son. När jag börjar kissa med en stadig stråle hör jag pojken glatt säga; Det är någon som duschar!. Hans mamma försöker att inte låtsas om vad sonen precis sa och frågar istället om han är klar. "Hör du, det är någon som duschar där ute". Jag hör att han ler och jag måste hålla mig för skratt. När jag tar på mig byxorna börjar den lille killen istället klaga på ett sårat knä. "Gör det ont?!" frågar han mamma. "Mmm... Jag behöver saft", mumlar killen. Hans mamma skrattar lite. "Och kakor..." fortsätter killen. "Jasså du. Saft och kakor hjälper mot onda knän?!" säger hans mamma ironiskt. "Mmm...och köttbullar".
 
Jag höll på att bryta ihop. En så himla söt kille. Jag gick ut och väntade otåligt på att Johan skulle bli klar så att jag kune berätta. Bästa ungen jag (nästan) stött på. 

Kommentarer
Postat av: Mamma

Hihii ... Det låter som en Astrid Lindgren saga :)

2014-01-01 @ 19:39:34
Postat av: Mamma

De va inte ofta !!!

2014-01-19 @ 18:44:38

Kommentera inlägget här:

Namn:

Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback