Vi började helgen med en fredagsmiddag hos Emmie. Hon hade huset för sig själv så si var ett gäng som samlades runt hennes bord och år mumsig mat. Det blev världens godaste sallad. Stekt broccoli och zuccini, rödlök, bladspenat, granatäpple, gröna linser, bilgur, fetaost, avokado och rostade valnötter och pumpakärnor. Så gudomligt god! Till det åt vi stekt lax och äppeltzatziki. En festmåltid man sent kommer glömma. Efter maten dansade vi villt och känslosamt till Titanic-låten vilket sedan gick över i afrikanska ryttmer med trummor och allt. Kvällen avslutades med Disneymedly var av vi blev så utmattade att vi kollapsade i soffan och Emmie skjutsade oss mot sängarna. 

Nästa dag år jag, Emmie, Linnea och Cicci grötfrukost medan vi kollade på julkalendern. De två sista flickorna gick åt varsitt håll medan jag och Emmie begav oss mot Borough market vid London Bridge. Det visade sig vara en hel marknat tillägnad mat i alla dess former! Vi måste ha provat misnt femtio olika olivoljor. Vi provsmakade oss fram genom marknaden i kanske två timmar. Det var bröd, brownies, korv, ostar, syltar, chutneys, röror och soppor. Man fick inte nog! Jag kan inte förstå hur jag har missat detta under all min tid här i London. 

 

Jag och Emmie drog oss sedan, mätta av alla smakprover, till centrum för att leta julklappar. Vi hamnade till slut i Covent garden där jag skulle möta Pyttan och Frida för en mysig middag ute. Det var lite veligt med att hitta ett ställa att gå till då det antingen var fullt, luktade ättika eller inte passade. Till slut meddelade ändå Frida, glad som bara den, att de satt sig i ett båd på Byron i Tottenham. Emmie följde mig en bit och vi sa sedan hejdå. Jag halkade sedan ner i soffan bredvid Frida där hon och Pyttan satt med varsitt vinglas, redo. Servitören hällde upp till mig också och vi skålade. Maten var dödligt god, som alltid. Vi pratade om att vi snart skulle hem, att vi varit här så länge och att saker bara är galna ibland. Det var riktigt mysigt.